Älskar dagar när det känns som att svenska sommaren är här på riktigt. Inte ett moln på himlen och massa fnitterkänslor i magen. Helt magiskt. 

Drack lemonad med de solbrända kärleksparet, Fabbe och Paola, och dansade i gräset med nya favoritlåtar bummrandes ut ur högtalarna.  

Åt tjejmiddag med mamma på bryggan innan jag fick skynda mig att snygga till mig. In till stan med klackar och champagne i väskan och möta min snygging som hade partyhattar med sig.  

Satte oss vid slottet och kände oss kungliga, sippade på champagnen och skicka flaskpost med mesigt medelande  på. "Felicia och Dan Forever" kändes väldigt bra i alla fall. 

Iväg till solli för att hänga med brorsan och hans sköna vänner. Dricka "nyttiga" drinkar och äta bullar i taxin hem. Heja heja.

Nu ska vi fira morfar som fyller år. Ska bli superkul!! 

Kram på er 

Världens mysigaste Molly. Hade en toppendag med picknick och drömsällskap i Tantolunden. Molly är en av mina "fix och trix" kompisar och är så hon bjöd på supergod blandning av mat. Mozzarella och färska tomater, Parma, Melon, jordgubbar och bullar. En italiensk och svensk dröm. 

Vi snackade om livet och solade benen. Denna vän är någon jag blir varm i hjärtat av. Så mycket kärlek. 

Dagen kunde inte bli bättre. 

 

 

Hejhopp kompisar, nu ligger jag däckad i sängen efter dagens jobb. Fotade med bästa Jettman och hans assistent för dagen, Ullis. Jobbet var för det svenska hörlur märket KLANG och lurarna är så snygga och lyxiga. Pumpade MKTOs nya god only knows medan Jettman fångade mina små moves haha. En superfotpgrafering, hoppas bilderna blir bra och kunderna nöjda.

Ska slå på 21 jump street och försöka samla energi. Känns som att mitt batteri är tokslut, orkar ingenting längre och är endast stundtals mitt vanliga jag som ett dampmongo som fladdrar runt. I miss you feli, come back.

Så är jag dålig på blogga eller svara på kommentarer är det på grund av det, ledsen kompisar!

Kram

 

 Krypit ner i sängen med en ny favoritlåt som Paola skickade. En riktig London tune, lite te och favoritchoklad och huvudet snurrar som det ska, precis som det blir när klockan börjar bli mycket. 

Idag har jag fixat nytt pass i Norrtälje, och ätit jättegod middag med Fabbe. Såg en värdelös tjejfilm och känner att det var längesen jag såg nån film som gav mig lite inspiration eller klarhet till en förvirrad hjärna, så har ni några klockrena favoriter så hade det varit ett perfekt läge att tipsa mig! 

Hoppas ni hade en kanonmåndag, det hade jag!
Kram

Det är få saker som gör mig riktigt ledsen, arg eller förkrossad. Det har varit många gånger dessa känslor bubblat upp men att jag valt att ignorera dem då jag gjort ursäkter åt folk runt omkring mig åt saker de sagt och gjort men på sista tiden har jag insett att vår galna lilla värld kan vara så himla förstörd ibland.

 

The obsession for perfection är något jag brukar kalla det som vår värld länge blivit smittad av. Hur både tjejer som killar kritiserar andra men också sig själva till den grad att folk omöjligt kan känna sig nöjda med sig själva. För att ge er ett exempel, Ikväll satt vi hela familjen bänkade framför Melodifestivalen och min lillebror sa gång på gång hur ett visst bidrag inte kunde vinna på grund av "tjejens jättefinne". EN FINNE. För någon som har gråtit flera gånger innan utgång på grund av hudproblem, sminkat lager på lager för att försöka känna sig vacker och känt hur bristen av självförtroende förstört insidans skönhet är detta det värsta man kan höra. Som att ett glas skulle splittras inom bröstet. Mina tjejkompisar har gång på gång sagt hur man inte tänker på de komplexen jag har och att det är tur att jag är så vacker annars osv. Jag vet att de menar väl men på nått sätt blir även det så fel. Kommer ihåg en gång speciellt, när vi var ute och en av mina närmaste vänner fick tvinga ut mig då jag kände mig för ful för att gå ut. Väl på klubben går vi in på toan och möter en tjej med sämre hy. Min vän vänder sig till mig och viskar " See, at least your skin isn't that bad". Alltså, va? Förstår inte min vän att denna tjej säkert mår minst lika dåligt som jag över sitt komplex, förstår inte hon att denna tjej också har svårt att se sina vackra ögon eller fina leende för att hon bara fokuserar på sin dåliga hy? Förstår inte hon att när den här tjejen pratar med andra människor att hon konstant undrar om de stirrar på hennes knottriga panna? 

 

Pratar dessutom inte bara om hy, det finns så mycket saker som alla människor klankar ner på. Tjejer speciellt är vidriga. Har ni tänkt på vad vi säger om varandra? Har ni tänkt på hur det skulle kännas att höra de kommentarerna sägas till än själv rakt upp i ens ansikte? "Alltså hon är ju smal men hon har ju verkligen inga bröst" " Ja det är ju klart att hon har en rumpa när hon är sådär stor" "Hon ser ju manlig ut med alla muskler" " Den klänningen är så najs men den sitter så konstigt i midjan på henne"  Har alltid tyckt det varit så fascinerande att det finns något som heter för tjock och för smal och hur kraven på unga tjejer gör det omöjligt för varje tjej att känna sig perfekt. För ärligt talat, skulle någon vara perfekt kommer det alltid vara någon, om inte personen själv, som poängterar ens brister. "Hon är skitsnygg men så jäkla tråkig och dryg, snacka om att det förstör hennes skönhet" Ja ni förstår vad jag menar. Tillväxten av social media gör inte saken bättre. Idag tror folk att likes avgör ranken på en människa. Ju mer följare destu bättre människa. Sen är det även fantastisk de två olika sätten tjejer är på instagram. De tjejerna som smörar för varandra utan att mena det för att själva få kommentarer tillbaka och de tjejerna som vägrar likea bilder på andra tjejer i rädsla för att boosta deras "populäritet" eller självförtroende.  Tycker det är så skrattretande hur samma tjejer endast gillar mina matbilder  men aldrig gillat en egobild. Om jag ska vara ärlig så är det helt okej men tycker det är väldigt komiskt att man skulle behöva lägga jordgubbar i hela ansiktet för att få en jäkla like av tjejer som är livrädda att hylla någon annan. Alltså ärligt, hur viktig är en like ändå?  

 

Det är så himla mycket hackande på allt och alla och jag känner att någon gång måste det vara nog. Jag är i tjugoårsåldern nu, borde inte ha några tonnårskomplex kvar, men i min uppfattning kommer det nya komplex under livet. Press från samhället och än själv och elaka kommentarer som aldrig kommer tillåta någon eller något att känna sig nöjd. Ärligt, hur längesen var det du kände att du var riktigt bra på något? 

I mitt fall så ger mina vänner mig komplimanger om hur frammåt, utåtriktad och charmig jag är.  När Linn säger "du kan prata med vem som helst om vad som helst och ändå vara intresserad" så vet jag av hela mitt hjärta att hon menar det som något bra. Ändå är det människor som ser på exakt samma karaktärsdrag och tolkar det som att jag flirtar, söker uppmärksamhet och hävdar mig på ett olämpligt och irriterande sätt vilket jag absolut kan förstå att vissa tolkar det som.

I Sverige får man aldrig lyckas heller, inte vara stolt över vad man åstadkommer eller prata om det på ett skrytigt sätt. Om man hela tiden måste mimimera sina talanger och framgångar, minimerar man inte sig själv på ett sätt? I mina ögon är skryt något fruktansvärt osmakligt men att vara ödmjuk och ändå våga prata om vem man är, vad man gjort och vad man lyckats med är något man inte borde behöva tona ner i risk för att sticka någon i ögonen. 

 

Det är viktigt att komma ihåg att vi alla kämpar med att skapa en balans mellan vilka vi är, vilka vi vill bli och vad vi borde vara. Att döma, kommentara och förolämpa andras val och vägar till att bli den personen de vill va eller den de är betyder att man gör deras väg så mycket svårare. Vi har alla saker vi vill ändra på med oss själva, alla har någon gång kollat sig i spegeln och undrat om man någonsin kommer vara tillräckligt bra eller varit rädd för att inte bli accepterad, alla har en person som vi nån gång i framtiden hoppas att vi kommer vara. Någon lycklig, felfri och framgångsrik person som bara är sig själv. Den vägen känns så himla lång när jag hör hur folk klampar ner på varandra, dömer de som är annorlunda och inte vågar vara stolt över det dom är nöjda med. Vi lever i ett samhälle där vi minimerar folk, oss själva lika väl som de omkring oss.  Men om vi slutar leta efter fel i andra och i oss själva och fokuserar på vad som är bra med var och varenda männniska då skulle vår värld någon gång kanske kunna bygga upp en värld där det är okej att inte vara perfekt, där det okej att vara annorlunda. Men framförallt, där det är okej att vara nöjd inte bara trots brister och saker som gör oss annorlunda utan speciellt över de sakerna som gör oss annorlunda. 

 

 

Var snälla mot varanda folk. Vi alla behöver det. 

 

Idag fyller världens bästa mamma år. Firades med morfars berömda hallontårta, bajenmatch och brottningsmatcher i soffan. Känns skönt att komma hem till en familj där allt varit desamma sen jag föddes. 

Haft en superbra dag och så glad att vara hemma. Så mycket fina känslor av att vara omgiven av människor man älskar så det gör ont i kroppen även när man bråkar. Eller hur mycket en liten kram eller ett leende på morgonen betyder. Tack för alla små och stora saker i livet jag delat med er. Världens bästa team.

Imorgon ska jag på castings och fotografering för ett hörlursföretag om vädret tillåter. Hoppas hoppas.

 

Nu blir det skönhetssömn och hoppas på underverk för hyn som ser ut som skit efter tentastress, flygningar och förkylning.  Men det hade kunnat vara värre folk!

 

Ha en fin kväll, nu ska jag se film.

Kram 

 

 

Gårdagen var verkligen super. Mötte upp Vendela när hon slutade på juicy och gick och drack ett glas vin och mumsa på hummus och massa plockmat. Vi lyckas alltid komma in på så djupa ämnen men denna tjej, henne gillar jag så. Blev världens lägsta resa hem och både Vendis och jag var helt matta när vi kom hem och mötte en sprallig Filippa som var nyförälskad i Paris efter en dagstrip. Vill verkligen till Paris snart, älskar staden så mycket! 

Fnittra lite åt orakade ben och fräckisar och skeda med de bästa vännerna som så många gånger förr. 

All kärlek jag behöver just nu.

Ska bli så tråkigt att åka ifrån dom men längtar efter att få ha ett långt underbart lov!  

Lilla trion, vi är allt bra vi.