Imorgon ska jag på bio med den finaste killen i världen, min lillebror Melker.
Allt är lite depp och komplicerat nu så det finns ingen som vore bättre att träffa än min egen solstråle.
Nu ska jag lägga mig tidigt så man orkar med busfröt imorgon.

Helgen har varit kanon. Fredagen spenderades med några favoriter som kom över på lite film och snack. Jag har rätt fina vänner kan jag lova! Dagen efter åkte Carl, Axel, Rebecca och jag till stan för att handla presenter till Jessica som skulle firas på kvällen. Käkade lite pastasalad på Il Capito också. Åkte hem och fixade mig inför kvällen och åkte hem till rebecca för att ge henne en smink kurs. Min tjej är snygg! Jessica firades hela kvällen med mycket dans och festligheter och jag hade verkligen kul. Måste återigen säga att mina vänner är bäst!
Söndagen bestod av en hel dags jobb men det var skönt och roligt. Nu sitter man helt död på en måndag och längtar redan tills nästa helg! PUSSHEJ

Ibland måste man läsa boken igen, uppleva alla minnen, ögonblick en sista gång för att tillslut kunna stänga den och gå vidare.


Låtar, enstaka ord, skratt, platser och händelser kommer alltid påminna om dig. Det är inget jag kommer komma över eller kunna släppa. För du var den första jag släppte in och jag kan inte säga att jag kunde valt någon bättre.

Livet kan ibland komma ivägen för kärleken men en dag är både du, jag och världen redo.

Jag gräver min grav för dig, är en soldat för dig.
Jag tog en kula för dig och fick en smula tillbaks.
För dig ska jag göra det tusen gånger om.

Låten och lite sushi räddade min måndagskväll. Är dock väldigt ledsen och besviken.

När folk använder ord som dom inte ens vet konsekvenserna av blir jag riktigt besviken. Ni vet själva misstag man gjorde som mindre, hur man vill sudda dom och få än att se klart redan då. Så vill jag ibland göra på vissa människor. Få dom att växa upp och få lite vettig moral i sig. Skaka om i huvudet.
Vissa ord som sägs suddar ut all den stolthet man annars känner och kvar blir en grå sanning av den personen man annars avgudar. Jag vill se dig som två meter lång, jag vill se hur du växer. Jag vill inte se hur du krymper till nått jag vill stampa på. Jag vill att du ska förstå att ett beteende som du har leder ingenstans, blir man inget av. Med det beteendet blir du ensam när folk tröttnar på elakheterna bakom charmen. Folk kommer tröttna och då vet jag att du sitter och tänker tillbaka och önskar att du kunde gå tillbaka, skaka om i ditt huvud, önska att du vuxit upp och fått lite vettig moral i sig.

Och med bright life menar jag att solsidan är tillbaka! Igår satt jag bänkad framför tvn med Axel, Niklas, Carl och Rebecca och lite glass och cola. Jag ser fram emot varje söndagkväll framöver! Humor på hög nivå. Nu slutar man skolan och dags att bege sig hemmåt. Puss

Äntligen fredag! Skolan har varit sjukt seg i veckan och det har varit riktigt jobbigt att komma in i sina gamla rutiner efter Thailand. Från färglada Thailand till gråa Sverige, rätt deprimerande faktiskt. Men idag är de fredag, dom är bra oavsett var man är. Ska äta middag och gå på musikal. Sophie går på Viktor rydberg och har deras slut musikal nu. Ska bli jätte kul att se. 

When a heart breaks no it don't breakeven
What am I gonna to do when the best part of me was always you,
And what am I supposed to say when I'm all choked up that you're ok.

När du kollar dig i spegeln ser du flera bilder av dig själv.
 Andras bilder av dig påverkar bilden framför dig. Deras syn på dig kan få dig rasera eller växa.

Jag är en sån person som kan växa i andras ögon. Jag har hört så många fina ord om mig, sett så många fina blickar i de sjutton år jag levt och när jag står där framför spegeln är det de jag försöker se i mig själv. Se genom andras ögon, de snällare ögonen. De är bättre än andras kritiska, speciellt mina egna kritiska ögon. 

Men sorgligt nog är jag är den som påverkas av den som säger att jag inte är tillräckligt fin, snygg och allt man nu ska vara för att tillhöra den perfekta mallen.
Så när jag, som säkert många tjejer gör, stirrar tomt på mig själv i spegeln så ser jag en otillräcklig, matt, grå person, lika tråkig som en tapet. Det är så jag känner mig. Som en överskattad jäkla tapet.

Folk har alltid berättat för mig hur självsäker jag verkar, självsäker är för mig ett väldigt bra ord. Jag är väldigt säker i mig själv men har inte det bästa självförtroendet. Men att folk just uppfattar mig som väldigt säker är för att jag valt att va den personen folk säger har en bra personlighet istället för ett vackert yttre. Och på nått sätt tycker jag också att det är en sorts skönhet. Jag antar att jag inte skulle ha ett särskillt vackert yttre utan min personlighet.  

Men för att inte låta allt för deprimerad har jag tänkt såhär, vad är så himla bra med att vara perfekt? Varför ska man sträva efter att vara tillräckligt fin, snygg och bra? Jag borde kunna vara perfekt även om jag har ett ögonbryn, en näsa lika stort som ett berg och finnar i hela ansikter. Vem har bestämt vad som är fult?
Man kan åtminstonde vara Unik om man inte är Perfekt. Unik är ett annat ord för misslyckand antar jag. Men det är alltid nått.
Jag vill inte vara perfekt jag vill vara jag. Unik eller som den där gråa tapeten bara jag är jag.

Don't dare to be different, dare to be yourself if that doesn't. make you different then something is wrong