Frullefreaket gör det igen. Älskar frukost, dagens bästa måltid.
Solen skiner så ska sätta mig på bryggan och läsa. Känns som att den här dagen blir fantastisk.
Blir verkligen så glad när ni kommenterar, för jag är ju lika nyfiken på er som ni (förhoppningsvis) är på mig. Ser ju att det är massa som läser men ingen som lämnar något spår, haha. När ni kommenterar känner jag mig mindre schizofren.
Idag har jag jobbat ett litet pass på hollister och sedan har jag ätit supergod middag med mamma och kenny. Nu har jag ett litet film marathon och har betat av både Pitch perfect, Hanna montana och nu Valentines day. Himla bra dag. Och här kommer svaren på kommentarerna:
Ine
Hei Felicia!
Vet ikke om du husker meg, men vi pratet sammen på instagram (haha) :D Jag ska på telefonintervju med City University, SKITNERVØS!!!!!!!! KAn inte du fortelle hur det gikk med dig??? DØØR av nervøsitet!!! Takk :D
Hej Ine, klart jag kommer ihåg dig, min soon to be london kompis, hihi! När har du din intervju? Det kommer säkert gå jättebra. Jag vet inte vad de kommer ställa för frågor, men Birkbeck frågade mycket om vad jag tycker om deras koncept, om jag läser tidningen / kollar nyheter och sen att jag skulle berätta kort om mig själv. Jag la ner dagar på att förbereda mig för intervjun och trodde att de skulle fråga om mina mål och ambitioner, men de frågade inget personligt. Mitt tips är att kolla massa engelska filmer, ha "fake intervju" med nån kompis eller förälder och sen försöka att inte vara så nervös. Det kommer säkert gå jättebra, berätta hur det gick sen!! LYCKA TILL:D
(Gjorde en google translate vis du ikke förstod något haha)
Hei Ine, selvfølgelig husker jeg deg, vi kommer snart å være london venner, hihi! Når du har intervjuet? Det vil helt sikkert gå bra. Jeg vet ikke hva de vil stille spørsmål, men Birkbeck spurte mye om hva jeg synes om konseptet sitt, hvis jeg leser avisen / ser nyheter, og da jeg skulle fortelle deg kort om meg selv. Jeg satte ned dagene til å forberede seg til intervjuet og trodde de ville spørre om mine mål og ambisjoner, men de spurte ikke noe personlig. Mitt tips er å sjekke massen av engelske filmer, har "fake intervju" med noen venn eller forelder, og deretter prøve å ikke være så nervøs. Det vil helt sikkert gå bra, fortell meg hva som skjedde da! LYKKE: D
Johanna
Vad för intervjun ska du på?:)
Hej Johanna, skulle haft en skype intervju med ett universitet som jag sökt till i London. Men signalen var så dålig så de ringde via telefonen. Så det var en vanlig intagningsintervju fast via skype / telefon. Sjukt läskigt men lärorikt, haha:)
Brudarna som nt kom ut från bestofbrands i mood ;)
Vacker!
Haha, åh nu fick jag mig ett gott skratt! Det är inte lätt det där med att veta om man ska trycka eller dra i en dörr... Lika pinsamt varje gång. Och hur hittade du mig?:D Tack för räddningen än en gång!!
Sitter nu och försöker boosta mig själv. Hade världens bråk med mamma så nu försöker jag få tillbaks humöret inför intervjun. Denna låt blir jag alltid taggad när jag hör, den handlar om att bemästra den där rädslan och att vägen dit är det man blir starkare av. ÄLSKAR DET.
Nu är den en timme och 40 minuter kvar till min intervju. Håll tummarna kompisar.
Jag förundras varje dag över hur fantastiskt snäll och osjälvisk du är. Du finns alltid där för att hjälpa mig, med stort och smått. Och du tror på mig och stöttar mig när jag glömmer att tro på mig själv.
Allt känns så naturligt med dig, som att vi var menade att vara vänner och känt varandra hela livet. När jag träffade dig insåg jag att du är allt jag behövde, utan att jag sökte efter det. Känner mig aldrig ensam nu när du finns i mitt liv, för jag har världens mest lojala vän och jag är evigt tacksam för att jag har dig. Tusen tack Harry Styles, du presenterade mig för min soulmate och bästa vän.
Tänkte att jag kunde skriva lite om det som står i min beskrivning om mig själv- Pojkbandsuckern.
Först och främst brinner mitt lilla hjärta för One Direction, har deras två album på en hylla i mitt rum ( gömmer undan dem om någon kommer på besök, haha) och har en One Direction dagbok + penna med hela bandet på som jag köpt till mig och Elin. Hade gärna haft hela rummet fullt med posters på killarna om jag inte brydde mig om att jag är 19 och inte 14.
Blev dödsförälskad i One direction när de släpte singeln What makes you beautiful, att jag hade turen att få dansa med hela gänget i bandet till den låten gör att jag älskar den ännu mer. Minnen svämmar över mig när jag lyssnar på den. De snabba låtarna lyssnar jag på och blir så glad att jag vill hoppa och dansa som ett barn. De ledsna och fina balladerna vill jag skriva ut texten till och sjunga som att mitt hjärta var krossat. Det är det bästa med One direction, glädjen och känslan.
Justin bieber är ju helt underbar också, oavsett vad alla säger. Han är dösnygg och så musikalisk. Jag var fast för honom reda när han var mer "barnslig och söt" och sjöng baby och one time. Nu är han ju mycket äldre och har "swag" men gillar honom fortfarande.
Genom mitt jobb på Hollister så brukar oftast en One direction inspirerad låt med på listan. Och därav de två senare låt länkarna, Austin och Ryan. De är inte riktigt på One direction nivån men tillräckligt för att göra mig glad och digga med. Himla bra.
Vad jag gillar med boyband musik ( kallar även Justin och Austin för boyband) är att man blir så himla bra. Det är kanske inte världens djupaste texter, men bra nog att krossa små flickors hjärtan. De är bra att nynna med till och melodierna fastnar. Har jag en dålig dag så lyssnar jag på nån bra låt och så är allt genast mycket bättre. Och även om det är patetiskt, sjunger de så att alla tjejer får tro att de är till dom, och sjunger de som alla behöver höra ibland. Jag känner mig alltid lite bättre efter att jag lyssnat på nån catchig låt. Perfekta egoboosten.
Lycka att äntligen få prata med Hanna banana som är i London i aldeles för många veckor nu. Obligatoriskt med rosa mjukisbyxor oavsett vilket land man är i, en skypedejt med stil.
Nu fortsätter min fredagskväll med mer pluggande inför min intervju med Birkbeck på tisdag. Kick my ass vad nervös jag är. Önska mig lycka till och håll tummarna för mig, så är ni hjältar.
Att tvivla på sig själv och sina kunskaper är det sämsta man kan göra,
det kommer inget bra ifrån att tänka negativt om sig själv.
Ändå sitter jag här och kallsvettas av ångest och panik.
Jag har så lätt att tänka "Om" och när mitt huvud börjar spekulera och skapa bilder på saker som kan gå fel är det svårt att stoppa mig. Ser framför mig hur jag misslyckas på skype intervju, och hur jag inte kommer komma in på universiteten i London. Och om jag lyckas skippa dom tankarna, kommer genast nya om att min engelska inte kommer vara tillräcklig för att kunna studera på universitets nivå.
Tvivel, tvivel och mer tvivel.
Det är inte bra att vara hår mot säg själv, men i pressade studer är det allt jag vet.
Försöker ta ett djupt andetag för att lugna ner mig själv, huvudet snurrar och jag känner mig illamående.
"Du fixar det här" säger jag till mig själv. Men dom där "om" tankarna är högljudda och jag försöker stänga dem ute. Det funkar, för en stund, men nånstans i mig finns de där tankarna, att jag inte är tillräckligt bra. Oavsett om jag blundar för det eller inte.
Jag har varit ett riktigt träningsfreak i ca 8 månader, tyvärr har jag varig sjuk i 2 månader nu så är tillbaka på noll igen.
Men innan det hade jag en väldigt bra struktur på min träning. Tränade absolut minst tre gånger i veckan och att träna 4-5 gånger var mitt mål och oftast uppnått.
Eftersom jag går jensen går jag halvdag, vilket innebär att på sena veckor ( då jag börjar sent) tränar jag på morgonen, och på tidiga veckor tränar jag efter skolan. Att träna på morgonen är underbart, eftersom kroppen inte riktigt vet vad som händer och du kan känna dig pigg och nöjd resten av dagen. Att träna efter skolan är också skönt då man kan köra en halvtimme extra om man inte har en tid att passa.
Tränar mest kondition, då jag nyligen börjat springa milen. Sen kombinerar jag det med mycket styrka och egna core övningar. Plankan är min absoluta favorit och den had gjort under för min mage och rygg!
När det kommer till kost är jag ännu "hårdare" eftersom matvanor är 80% och träningen 20% när det gäller att forma sin kropp.
Började att köra detox, dvs rensa ut kroppen på slaggprodukter genom att dricka 1,5 liter om dan av ett detoxtee. I kombination till detta slutade jag med socker, koffein, snabba kolhydrater (pasta, potatis osv) och alkohol.
Min första detox period var i lite mer än en månad, efter det kände jag mig riktigt tonad och välmående. Rekommenderas starkt!
Jag älskar sötsaker och choklad av alla former, och trots träningsambitioner tycker jag det är viktigt att unna sig. Choklad med hög kakao half (76 % och högre) har räddat mig många dagar.
Och att äta mer av det som är nyttigt har hjälpt mig jättemycket då mina nya cravings är nyttigare och bättre än mina gamla.
Vill du ha något mer specifikt träningstips så skriv gärna en följd fråga så kan jag skriva mer ingående:))
Hoppas du fick lite svar på din fråga i alla fall!
Jag har fått världens finaste alla hjärtansdags present från mina fina morföräldrar. En skrivmaskin, vilket var nr1 på önskelistan på studentpresenter.
Så himla lycklig!!
Maskinen är gammal och jag måste slå på tangenterna för att färgen ska fastna,
vissa bokstäver fastnar och den hackar upp sig ibland men det gör den bara charmigare.
Som ni ser i texten har jag skrivit fel, och när man väl skriver fel finns det ingen återvändo. Och det är något vackert i det. Att acceptera och skriva vidare.
Så texten som sitter i en tavla i mitt rum nu, är inte korrekt men på något sätt perfekt. Love it.
Dax för sjukhusbesök nr2. Morfar sitter i väntsalen och jag sitter själv och väntar utanför min läkares kontor. Hoppas så innerligt att han kan säga vad som är fel, och på nått sätt hjälpa mig bli frisk.
Vill kunna andas som jag brukade, kunna gå till bussen utan att bli svimfärdig och bara må bättre.
Längtar efter träning, längtar efter att känna mig pigg.
Så hoppas, hoppas doktorn jag ska träffa kan hjälpa mig med det.
Känner mig helt tom i bröstet. Igår såg jag sista avsnittet någonsin av one tree hill, serien jag sett i flera år, 9 säsonger, 100 tals avsnitt, dagar och nätter har jag spenderat genom att drömma mig bort i den perfekta fantasin världen.
Patetiskt nog är det den ultimata flykten när man är lite trött på sitt eget liv.
Och alla karaktärer har blivit som ens vänner. Nu är det slut med det.
Så hejdå One tree hill, du har varit fantastiskt bra.
All along it was a fever A cold sweat hot-headed believer I threw my hands in the air and said show me something He said, if you dare come a little closer
Round and around and around and around we go Ohhh now tell me now tell me now tell me now you know
Not really sure how to feel about it Something in the way you move Makes me feel like I can't live without you And it takes me all the way I want you to stay
"Why does it always feel like Im the one who loves everyone more?" står det på bilden som är mest populärast på instagram.
Mina ögon fastnade först för den för att jag ibland kan känna just så. Det var min första tanke, sen kom det en sorgsen våg över mig. Kände alla så? Att man själv var den som alltid älskade mer? Gav mer än vad man fick tillbaks?
För är det så att alla känner det, kan det ju inte heller vara sant.
Vissa dagar, när det ända jag vill är att dränka mig i självömkan är min mobil extra tyst. I dessa lägen glömmer jag oftast att jag själv är dålig på att svara på sms eller ringa tillbaks.
Går och lägger mig och känner mig som världens ensamaste människa.
Dagen efter, vaknar jag upp, oftast stressad och har brottom. När jag kollar på mobilen har jag fått mina svar, har till och med missade samtal. Detta hinner jag inte tänka på då utan tänker att jag tar hand om det sen.
Det jag inte tänker på då är att kanske ger en annan person just den tomma känslan i bröstet som jag hade för bara några timmar sen.
Det är så enkelt att glömma bort, ta förgivet och fortsätta röra sig frammåt.
Önskar att vi alla kunde stanna till ibland, och njuta av ögonblick och vad som finns omkring oss.
Dessa är stripped versionen av låtarna, det vill säga live inspelat. Jag brukar oftast lyssna på dessa versioner om jag tycker artisten är riktigt talangfull, då behövs inga autotune eller fix och trix i en studio. Tycker det kan ta bort känslan för musiken i vissa fall. Så lyssna och ta in. Gavin DeGraw är en av mina favoritartister och hans låtar är fantastiska. Ni behöver inte tacka, hehe.
Att känna sig själv kan vara väldigt bra, för då kan du också acceptera dig själv.
Du vet hur du fungerar och får förklaringar till ens misstag.
Jag känner mig själv rätt bra,
jag har många behov som ibland blir för mycket. Behov som är väldigt motsägendesefulla.
Jag vill ha allas omtyckande, vara tillräckligt bra och vara det som folk förväntar sig av mig.
Så har jag alltid varit. Denna sida av mig gör att jag är väldigt social, har mycket vänner och gillar många människor.
Det som då är komiskt är att mitt näst största behov och karaktärsdrag är att jag är en riktig ensamvarg, beroende av självständighet. Jag skulle till och med kalla mig egoistisk.
Jag kör mitt eget race, hinner inte med alla och allt jag skulle vilja men jag kör på ändå.
När dagen är slut, när jag gjort mitt bästa i skolan, skapat relationer med mina lärare och klasskompisar, åker jag vidare mot jobb och fortsätter binda relationer. Väl hemma låser jag in mig på mitt rum, med musik som ger men inte kräver något av mig.
Denna tid, är min laddningstid. Då jag behöver samla kraft till att orka vara jag.
Ibland får jag dåligt samvete, då mitt glada humör inte riktigt räcker till till min famil och att all min vilja att vara social tar slut sekunden jag går in genom min hemdörr.
Det är när jag kommer hem, jag känner att jag borde ringa min lillebror, som jag saknar varje dag, eller gå och krama min mamma som hjälper mig orka med mitt vardagsrace, eller ringa de närmaste vännerna vars samtal jag missat när jag jobbat. Allt sånt, alla såna måsten och det jag egentligen vill kommer när jag får min lilla tid för mig själv.
Men då är jag så trött att jag bara orkar bry mig om mig själv. Och det är en egenskap jag hatar med mig själv. Att jag kan kvävas av min vilja att räcka till men också av att ha folks förväntningar på mig.
Och den där ensamheten är så tröstande och förlåtande. Jag lägger mig i sängen och lyssnar på mina spotifylistor med låtar som är gjorda just för mig. Och vill inte ge något mer av mig själv. Vill bara ligga i min säng och bara va. Utan måsten, utan att vara något för någon. Bara vara mig själv.
Och det är egoistiskt, det vet jag. Men som sagt, det är väl bara att acceptera.
Kanske ska passa på och berätta om onsdagen också. När pensinären, detoxfreaket var ute och dansade!
Linn ringde mig och förstörde min planerade myskväll, men tack för det för kul hade vi.
Mötte Linn och Sara på Brillo vid elva och sen rörde vi oss till cafet. Bartenden skrattade åt mig som beställde "frukdrink utan alkohol men gör den fin" hela kvällen. Tack till han, väldigt goda och fina drinkar. Har också insett att jag hellre dansar till hip hop som på alla klubbar i London än house, när man kör nyktert. House är bara kul när man kan sjunga med eller är aspackad, allt annat är menlöst. Vi hade väldigt trevligt sällskap på cafet och trots att vi sa att vi skulle dra hem vid ett stannade vi till stängning. Ojdå.
Efter det drog vi vidare till White, när party modet var som högst. Jag blir oftast så, är jag glad, pigg och har dansat mycket vill jag dansa mer, bli ännu gladare. Väl inne på White, efter världens sjukaste taxi resa ( denna historia håller vi för oss själva linn haha) så blir det mer dans och mer fruktdrinkar. Slutade med att vi stannade till stängning där med. Klockan 6 var vi hemma hos Linn, efter att ha promenerat från stureplan till slussen i snön. Tjejsnack och fnitter. Väl hemma så möter vi Linns söta mamma i dörren som håller på att göra frukost. Linn och jag bytte om till morgonrockar och drack te och kaffe med Linns mamma. Klockan 8 börjar båda vi i skolan och utan att ha sovit en minut är vi där i tid. Applåd till oss. Jag hade tur som hade inställd lektion och fick en hemläxa istället.
Hemma på kära ön vid klockan 11 och somnade i princip så fort jag klev innanför dörren. Lilla missen som var glad att jag var hemma genom att ligga vid mina fötter.
Får gå upp 500 år innan jag ska åka för att hinna att fixa och trixa med min brakfrulle. Älskar mat och älskar frukost!
Mat är verkligen ett intresse i mitt liv och det beror väl på att både Pappa och Kickan, Mamma och Kenny är jätteduktiga på att laga mat. På så sätt har man väl blivit lite bortskämd och därför har jag utvecklat med mina lyxfrukostar.
Grönt te, frysta bär, havregrynsgröt, grekisk yoghurt, ägg, omelett, fruktsallad, bananpannkakor, plättar, juicer och smoothies, ja ni förstår.
Älskar mina frukostar.
De ger mig en lugn och bra start på dagen så att jag känner att jag är redo att erövra världen. Typ så.
Nu ska jag skynda med att klä på mig, som vanligt har jag drömt mig bort och ätit alldeles förlänge. Fasen.
Ha en bra dag.
Och juste, fick se en liten förhandsvisning av videon jag var med i i september, den är otroligt vacker och låten är så himla mysig. Så håll utkik, snart kommer den vara tillgänglig för er också! Konstigt att se sig själv på film också, är som alltid lite för hård mot mig själv men min familj och Elin försökte övertala mig att jag var fin, haha. Tur att man har dom.
Måste erkänna att jag är stolt över dessa två bilder, lyckades fånga ögonblicket sådär perfekt. Och minns det precis när jag ser bilderna. Älskar såna stunden när man hinner fånga något på bild som är perfekt för en sekund.
I found your hairband on my bedroom floor, The only evidence that you'd been here before And I don't get waves of missing you anymore, They're more like tsunami tides in my eyes
Blir för fasen aldrig frisk. Har cirka 5 olika huskurer, mediciner, vitaminer som jag kämpar med varje morgon. Inget hjälper och ännu en dag vaknar jag med ett huvud som känns som att det ska explodera när som helst.
Har dessutom en inlämning, ett prov imorgon så jag har ingen tid för er nu.
Hoppas måndagen rockar, som varje måndag.. Host igen
Ännu en dag spenderades på piren, efter det rörde vi oss mot wooken och åt jättegod mat, skönt att äta där istället för att dricka massa drinkar för en gångs skull. Vidare mot sagas biograf för att se EGO med Clara, Mathilde, Michaela, Moa och Sophie! Sjukt bra sällskap och sjukt bra film.
Nu går jag och lägger mig med ett stort leende på läpparna, precis vinkat hejdå till fina Lojs och Linn som kom och höll lilla sjuklingen sällskap. Laxsallad , fruktsallad, choklad och massa tjejssnack gjorde det till en fredag i världsklass. Vilka bra donnor man känner. Tummen upp för dom.
En vanlig tjej född 1993, dampglad och superdjup.
Lever Universitet livet i Richmond & är anställd av två olika Hollister. Pendlar mellan LONDON, STHLM & NYC.
Älskar att resa och vara med vänner och familj.
Tack för att du läser min blogg, det gör mig glad.
Vet ikke om du husker meg, men vi pratet sammen på instagram (haha) :D Jag ska på telefonintervju med City University, SKITNERVØS!!!!!!!! KAn inte du fortelle hur det gikk med dig??? DØØR av nervøsitet!!! Takk :D