Till Linn.
Och där satt dom,
mitt i det mullrande Stockholms fiket och stirrade på varandra.
Så som bara vänner gör.
Hon,
hon stirrandes med tårar genom ögonen
på sin vän som såg ledsamt tillbaka.
"Jag vet inte vad jag ska säga,
eller om jag säger de rätta sakerna"
började vännen.
Och med de orden kände hon tårarna sjunka tillbaka i ögonen,
som att ögongloben var en svamp som sög in allt tills tårarna var ett minne blott.
För ärligt talat visste hon inte heller vad som var rätt att säga i såna här stunder.
Tjejen som hade mer potenciella konversationer i sitt huvud än alla konversationer hon haft i sitt liv,
visste inte heller de rätta orden för att trösta sig själv.
Så istället satt de där,
mitt i havet av prat, skratt och stockholmstrafik,
omringade av människors vars liv rullade på fast att hennes hade precis stannat,
och de ända de kunde göra var att stirra på varandra,
så som bara bästa vänner gör.
Och även om du inte sa de rätta orden,
även om du inte sa något alls,
så var du där.
Din blick som delade min smärta,
din tvevande hand tog osäkert tag i min,
och medan jag satt och skaka satt du stabilt bredvid.
Ord har missbrukats i miljontals år,
men utan ord, utan några meningar som lovade att allt skulle bli bra,
Så fanns du där.
Utan ord fick mig att förstå,
att du skulle älska mig även när jag var i hundra bitar.
Ja, du skulle älska mig ändå.
- Felicia E Weerén.
Besties 20th birthday @ Sketch
Hej kompisar,
Har massa att skriva sen sist vi hördes.
Men tänte dela upp det så det inte blir så rörigt.
Till och börja med överraskade jag Filippa på hennes 20årsdag. Hela älsklingsgänget visste att jag skulle komma, alla utom Filippa så var lagom nervig i magen när jag satt och väntade på planet på Arlanda. Med marabou choklad i ena handen och passet i andra boardade jag planet som kändes som den längsta flygturen någonsin. Så fort jag satte mig ner ville jag bara vara framme, krama om och pussa på alla tjejer som jag varit borta från sen jag kommit hem.
Vendela mötte mig i lägenheten, och vi började snabbt planera hur/var/ och på vilket sätt vi skulle överraska Filippa. Slutligen bestämde vi oss att jag skulle gömma mig i garderoben, gömde alla mina grejer och täckte mig med kläder. Men inget blir aldrig som man tror, utan när jag sitter på toa smiter Filippa in och tjuter av lycka när hon ser chokladen som var det ända beviset på min närvaro. Aldrig kissat så fort i hela mitt liv, hoppar upp och springer ut och attackerar Filippa med kramar ovh pussar medan Vendela står och garvar åt vår förstörda plan men lyckade reunion. Dessa två. Så mycket kärlek.
Fredagen var lugn, salladsdate, skvaller och deep talk. Så skönt att ha vänskaper som kan åka både högt och lågt. Slutligen hem för att lägga oss bredvid varandra i sängen, somnades i trippelsked i våra siden Victoria secret pyjamaser.
Inte varit så lycklig och hel på länge.
Lördagen var magisk.
Eller drömmig som Filippa säger.
Mötte mina New york kompisar, Felicia, Stina och Johanna på ett glas vin under tower bridge innan Anton som jag inte träffat på hundra år hängde på. Snacka framtid och barndomsminnen och lycklig och lullig åka en tunnelbana hem till notting Hill.
Skönhetsverksta deluxe, hårfönar, locktång och favoritklänningar åkte fram medan vi gjorde oss i ordning för filippas födelsedagsfirande.
Möta världens finaste grannar, klara och Emma och in i taxin till favvoresturangen sketch. Äggtoalett, fin rosa miljö och världens bästa sällskap.
Slutligen vidare till maddox för lite dans och mingel. Fnittra åt tyskar som lär än fula ord och sippa på champagne med vackraste födelsedagsbarnet.
Många fler födelsedagar tillsammans ska vi ha. Ni är bäst.
PUSS
The Queen.
Och där låg hon i gräset,
Och älskade med killen som beundrade henne på samma sätt den där andra brukade göra.
De kalla våta gräset gjorde hennes kropp kall medan hon var varm i hela kroppen.
Inte av kärlek utan helt enkelt av saken i sig. Sex, hade hon någonsin gjort något annat ändå?
Händer över ryggen,
Hår slängt åt sidan och rosiga kinder.
Och medan de fortsatte sin dans,
Hon med sin kalla kropp men varma inre, så kom den där andras namn upp i hennes huvud igen.
Och just då, var hon precis där hon borde vara. Gjorde precis det hon borde göra.
Hon skulle lära sig att bli tvärt om.
Med varmt yttre men kall inombords.
Hon visste att det gick,
Hon hade sätt det i så många.
För har man blivit sårad och krossad så många gånger blir det så.
Blir man trasig för många gånger så kommer man till slut inte kunna få ihop alla de gamla delarna tillsammans.
Så där var hon,
Slängandes med håret
och med en smekande hand på ett hjärta som snart skulle sluta känna något,
I det ögonblicket bestämde hon sig,
Hon skulle bli lika trasig,
Precis som dom som krossat henne.
Och hon skulle bli queen i klubben av trasiga jävlar och krossa alla hjärtan och släcka alla själars ljus som någonsin skulle kolla åt hennes håll.
Queen av trasiga jävlar. Det var hennes plan.
Fan vad skönt att aldrig känna något igen.
- Felicia E Weerén
