Att bara få vara. - Brister och sjukdomen perfektion.
Publicerat 2014-05-11 01:20:00 i
Allmänt
Det är få saker som gör mig riktigt ledsen, arg eller förkrossad. Det har varit många gånger dessa känslor bubblat upp men att jag valt att ignorera dem då jag gjort ursäkter åt folk runt omkring mig åt saker de sagt och gjort men på sista tiden har jag insett att vår galna lilla värld kan vara så himla förstörd ibland.
The obsession for perfection är något jag brukar kalla det som vår värld länge blivit smittad av. Hur både tjejer som killar kritiserar andra men också sig själva till den grad att folk omöjligt kan känna sig nöjda med sig själva. För att ge er ett exempel, Ikväll satt vi hela familjen bänkade framför Melodifestivalen och min lillebror sa gång på gång hur ett visst bidrag inte kunde vinna på grund av "tjejens jättefinne". EN FINNE. För någon som har gråtit flera gånger innan utgång på grund av hudproblem, sminkat lager på lager för att försöka känna sig vacker och känt hur bristen av självförtroende förstört insidans skönhet är detta det värsta man kan höra. Som att ett glas skulle splittras inom bröstet. Mina tjejkompisar har gång på gång sagt hur man inte tänker på de komplexen jag har och att det är tur att jag är så vacker annars osv. Jag vet att de menar väl men på nått sätt blir även det så fel. Kommer ihåg en gång speciellt, när vi var ute och en av mina närmaste vänner fick tvinga ut mig då jag kände mig för ful för att gå ut. Väl på klubben går vi in på toan och möter en tjej med sämre hy. Min vän vänder sig till mig och viskar " See, at least your skin isn't that bad". Alltså, va? Förstår inte min vän att denna tjej säkert mår minst lika dåligt som jag över sitt komplex, förstår inte hon att denna tjej också har svårt att se sina vackra ögon eller fina leende för att hon bara fokuserar på sin dåliga hy? Förstår inte hon att när den här tjejen pratar med andra människor att hon konstant undrar om de stirrar på hennes knottriga panna?
Pratar dessutom inte bara om hy, det finns så mycket saker som alla människor klankar ner på. Tjejer speciellt är vidriga. Har ni tänkt på vad vi säger om varandra? Har ni tänkt på hur det skulle kännas att höra de kommentarerna sägas till än själv rakt upp i ens ansikte? "Alltså hon är ju smal men hon har ju verkligen inga bröst" " Ja det är ju klart att hon har en rumpa när hon är sådär stor" "Hon ser ju manlig ut med alla muskler" " Den klänningen är så najs men den sitter så konstigt i midjan på henne" Har alltid tyckt det varit så fascinerande att det finns något som heter för tjock och för smal och hur kraven på unga tjejer gör det omöjligt för varje tjej att känna sig perfekt. För ärligt talat, skulle någon vara perfekt kommer det alltid vara någon, om inte personen själv, som poängterar ens brister. "Hon är skitsnygg men så jäkla tråkig och dryg, snacka om att det förstör hennes skönhet" Ja ni förstår vad jag menar. Tillväxten av social media gör inte saken bättre. Idag tror folk att likes avgör ranken på en människa. Ju mer följare destu bättre människa. Sen är det även fantastisk de två olika sätten tjejer är på instagram. De tjejerna som smörar för varandra utan att mena det för att själva få kommentarer tillbaka och de tjejerna som vägrar likea bilder på andra tjejer i rädsla för att boosta deras "populäritet" eller självförtroende. Tycker det är så skrattretande hur samma tjejer endast gillar mina matbilder men aldrig gillat en egobild. Om jag ska vara ärlig så är det helt okej men tycker det är väldigt komiskt att man skulle behöva lägga jordgubbar i hela ansiktet för att få en jäkla like av tjejer som är livrädda att hylla någon annan. Alltså ärligt, hur viktig är en like ändå?
Det är så himla mycket hackande på allt och alla och jag känner att någon gång måste det vara nog. Jag är i tjugoårsåldern nu, borde inte ha några tonnårskomplex kvar, men i min uppfattning kommer det nya komplex under livet. Press från samhället och än själv och elaka kommentarer som aldrig kommer tillåta någon eller något att känna sig nöjd. Ärligt, hur längesen var det du kände att du var riktigt bra på något?
I mitt fall så ger mina vänner mig komplimanger om hur frammåt, utåtriktad och charmig jag är. När Linn säger "du kan prata med vem som helst om vad som helst och ändå vara intresserad" så vet jag av hela mitt hjärta att hon menar det som något bra. Ändå är det människor som ser på exakt samma karaktärsdrag och tolkar det som att jag flirtar, söker uppmärksamhet och hävdar mig på ett olämpligt och irriterande sätt vilket jag absolut kan förstå att vissa tolkar det som.
I Sverige får man aldrig lyckas heller, inte vara stolt över vad man åstadkommer eller prata om det på ett skrytigt sätt. Om man hela tiden måste mimimera sina talanger och framgångar, minimerar man inte sig själv på ett sätt? I mina ögon är skryt något fruktansvärt osmakligt men att vara ödmjuk och ändå våga prata om vem man är, vad man gjort och vad man lyckats med är något man inte borde behöva tona ner i risk för att sticka någon i ögonen.
Det är viktigt att komma ihåg att vi alla kämpar med att skapa en balans mellan vilka vi är, vilka vi vill bli och vad vi borde vara. Att döma, kommentara och förolämpa andras val och vägar till att bli den personen de vill va eller den de är betyder att man gör deras väg så mycket svårare. Vi har alla saker vi vill ändra på med oss själva, alla har någon gång kollat sig i spegeln och undrat om man någonsin kommer vara tillräckligt bra eller varit rädd för att inte bli accepterad, alla har en person som vi nån gång i framtiden hoppas att vi kommer vara. Någon lycklig, felfri och framgångsrik person som bara är sig själv. Den vägen känns så himla lång när jag hör hur folk klampar ner på varandra, dömer de som är annorlunda och inte vågar vara stolt över det dom är nöjda med. Vi lever i ett samhälle där vi minimerar folk, oss själva lika väl som de omkring oss. Men om vi slutar leta efter fel i andra och i oss själva och fokuserar på vad som är bra med var och varenda männniska då skulle vår värld någon gång kanske kunna bygga upp en värld där det är okej att inte vara perfekt, där det okej att vara annorlunda. Men framförallt, där det är okej att vara nöjd inte bara trots brister och saker som gör oss annorlunda utan speciellt över de sakerna som gör oss annorlunda.
Var snälla mot varanda folk. Vi alla behöver det.
Kommentarer
Svar:
Åh blir så himla glad av dinaa ord, tusen tack Alice!! KRAM
Felicia Elinor Weerén
Svar:
Hej Ida, blir så himla glad över din kommentar och alla snälla ord! Tyvärr är det ju så men jag har börjat lära att skaka av mig det och försöka vända det till något bra. Att oavsett hur folk är mot dig så ska man alltid vara bättre, alltid lite snällare och alltid lite mer empatisk. Så oavsett om någon gör "fel" mot än så lever man med att veta att man själv endast gjort rätt och är en bättre människa på så sätt. Det är en stor tröst! Tack igen för alla snälla ord, det gjorde min dag! Kram på dig <3
Felicia Elinor Weerén
Svar:
Tack söta Michelle, blir så glad att du är inne och läser! KRAM
Felicia Elinor Weerén
Svar:
Älskar dig Mami! Puss
Felicia Elinor Weerén
Svar:
Hej tjejen! Tack för alla snälla ord, värmer verkligen!<3 Åh, mina gymnasietider var galna. Så mycket press med att göra bra i skolan, vara rolig bland vänner och hinna med allt. Det är svåra tider men det hjälper ju att veta att alla kämpar samma kamp. Och du är bra nog, oavsett vad du vill göra eller vem du är <3.
Du är absolut inte ensam, finns alltid en kommentar bort och mail hittar du på min instagram. @feliciaweeren om det skulle vara något!
Kram på dig fröken, ha en kanonvecka!
Felicia Elinor Weerén
Svar:
Såg din kommentar nu och blir så glad av dina ord- TUSEN TACK! Ha en magisk vecka, det förtjänar du! KRAM
Felicia Elinor Weerén
Svar:
Tack tjejen, vad glad jag blir! KRAM <3
Felicia Elinor Weerén
Svar:
Läste din kommentar och bara log, tror du är inne på helt rätt spår! Ska testa på det själv! Tack så himla mycket för tipset! Kram kram
Felicia Elinor Weerén
Svar:
<3
Felicia Elinor Weerén
Svar:
Hej Stina, vad glad jag blir av din kommentar!Tusen tack för de snälla orden, värmer massor!
Känner verkligen igen mig i din historia, älskar modetidningar, snygga bilder på tumblr och att avundas av människor som verkar vara perfekta när de vaknar men ärligt talat är ju ingen det. Tror det är lika viktigt att fokusera på att känna sig fin i otvättat hår, en dålig toffs och urtvättade mjukisar. Att jobba på självförtroendet istället för självsäkerheten. Hoppas du känner dig lite bättre nu, alla blir lite lost ibland speciellt när man försöker vara något eller någon annan. Men kom ihåg att du är bra vad du än bestämmer dig för att vara. Annars hade du inte kommenterat det här inlägget. Märker rätt av att du är en tjej med mycket hjärta och hjärna, så glöm inte bort det!
Ha en toppendag och tack för att du kommenterade! KRAM
Felicia Elinor Weerén
Svar:
Hej tjejen, tusen tack för din kommentar! Hoppas verkligen du liksom jag försöker arbeta bort de negativa tänket man får just för att man har några finnar liksom. Finns så himla mycket annat att fokusera på- BRA SAKER! Men vet verkligen hur det känns och så härligt att man inte är ensam. Ha en superkväll, massa kärlek till dig!
Kram!
Felicia Elinor Weerén
Svar:
Åh tusen tack Julia, så kul att höra att man når ut till människor att folk känner igen sig! TUSEN TACK, gjorde min dag! KRAM
Felicia Elinor Weerén
Svar:
Hur söt är inte du? Tusen tack kära människa. Tycker verkligen man ska försöka ta de mer lättsamt på hur man arbetar med sina komplex. Vad gör faktiskt ett kilo mer eller mindre. Blev verkligen jätteglad för dina fina ord, så inse vilken fin människa du är som sitter och skriver såna snälla grejer till nån du inte känner. Med sådan personlighet är det ingen som dör av lite love hands, hehe:) KRAM på dig!!
Felicia Elinor Weerén
Svar:
Åh tusen tack söta Martina!! Glad jag blir <3
Felicia Elinor Weerén
Svar:
Åh tack snälla du! Blir jätteglad av dina ord! Tacktacktack! PUSS
Felicia Elinor Weerén
Svar:
Tack snygging! Vad glad jag blir! PUSSPUSS
Felicia Elinor Weerén
Trackback
