Den här bloggen är ganska oviktig.
Jag vet det är dumt att säga eftersom jag då inte ger er nån anledning till att läsa den. Men det finns egentligen ingen andledning att ni läser den här. Okej då ibland får jag en flipp och ger er mycket mumsigt men oftast är det bara jag som förstår mina inlägg. Tex jag hatar folk med låtar i sina bloggar men samtidigt kastar jag sten i glashus. Men det är för att jag, liksom ni är nu, är en läsare hos en människa vars liv ni inte har en aning om och därför förstår jag och ni inte vad jag och alla andra menar med sina låtar i bloggen. Men jag tycker verkligen det ser tråkigt ut när det kommer ett inlägg med en text. Men  nu vet ni i alla fall varför jag orsakar er den mödan. Nått annat jag ogillar med den här bloggen är att "alla" läser den. Därför kan jag inte skriva allt jag ville och på så sätt har den blivit ganska ytlig och enformig. Allt handlar om mig, så varför ska ni läsa min blogg? Ni får verkligen inte ut nånting av det. Ni lär känna mig, ni får veta hur jag fungerar och många tror också att den här bloggen är jag, det är den också, delvis. Men en person har ingen början och inget slut. Jag är allt och jag är inget.  När man tillexempel läser i tidningar då det beskriver skytten tillexempel. Då tänker jag alltid " Shit vilken lik bild av mig". Men oftast träffar " frihetsälskare,stark person, älskar djur och natur" på alla. Jag gjorde ett test och frågade nåra personer hur dom skulle beskriva mig med ett ord. Jag tror alla beskriver mig med det ord de upplever att jag är mest av. Det ordet jag fick mest av var galen. Så vet inte riktigt hur jag ska ta det, haha.  Hur som helst är inte den här bloggen jag, den är bara en liten del av mig. Min "nya" blogg däremot är en strörre del av mig. Den är djup och där säger jag allt jag vill och slipper ta hänsyn till alla andra. Jag funderade ett tag på att sluta blogga här helt. Men jag kan inte. Dels är det en vana samtidigt är det väldigt svårt att släppa taget. Det finns så mycket skirvet mellan raderna i mina inlägg och när jag läser dom kommer jag ihåg hur jag kände och exakt allt som hände. Bloggen är en tidsmaskin. Så mycket förflutet som får mig se framåt.

Nog om det. Ska berätta om en rolig händelse i helgen.

Fredagen tillbringade jag med mitt sex and the city gäng. Dvs Melina, Jonna, Klara och Rebecka.
Vi träffades i centrum och hyrde nåra filmer. Ps I love you, brudens bäste man och Saw 1. Jag som brukar hata skräckisar älskade verkligen Saw. Om man inte sett den bör man verkligen det. Två timmars spänning. Jag var jäkligt rädd men det var verkligen värt det! Men den slutade precis i handlingen så jag var tvungen att se de tre andra filmerna. Vilket jag, Melina och Rebecka gjorde på Lördagen. Men dit kommer vi strax. Vi satt uppe hela natten och alla var så speedade. Runt fem sommnade Jonna och vi andra blev trötta- och hungriga. Så vi sprang ut och pallade äpplen av hela Melinas kvarter , mättade hungern samt gav oss en energi kick. Runt halv sju sommnade även vi.
Lördagen var minst lika sjuk. Dock förlorade vi två soldater som ville sova hemma och jag Melina och Rebecka hyrde resten av saw filmerna. Dom var nästan ännu läskigare, de var i alla fall lika bra! När vi sett två av fyra filmer var jag jätte kissnödig och jag vågade inte gå på toan själv( rummet brevid). Alla gick därför på rad- jag först och när jag går in på toan sätter sig fläkten igång. Vilket jag inte förstod. Trode det var saw monstret och hoppade ner på golvet och började gråta. Melina och Rebecka började as garva och jag kunde inte sluta gråta. Så ikväll får man hoppas på det bästa.

Jag tänker inte glömma att kolla efter monster under sängen!