Alla vet väll att tjejer är mycket snällare än killar men frågan är ju om det verkligen är snällare i slutändan.

Såhär tillexempel..
När killar skriver till mig, vem de än är, hur han än ser ut så är jag trevlig... snäll liksom.
Om det är nån man är intreserad av är man såklart extra snäll och försöker hålla samtalet flytande..
Men sen så märker man efter ett tag att den man inte är intreserad av som man ändå är snäll me börjar ragga och frågar när man kan ses. Vad gör man då? Killar skulle antagligen sluta svara och så, kanske rent utav säga att dom är ointresserade. Men inte jag, jag är "för snäll"  och skrattar bort det eller undviker frågan... Men det betyder ju att dom fortsätter hoppas, kasnke tillochmed kärar ner sig i en. Om en kille jag nyss börjat snacka med visar totalt ointresse lägger jag ner efter några dagar. Kommer över ganska fort också. Men tjejer ger små vinkar då och då att det finns nått värt att vänta på. Det kommer killar itne över.

Killar jag är intreserade av däremot har jag lättare att vara svår mot inte otrevlig men inte heller till lags hela tiden.
Varför de då? Jag tror jag gör det för att visa att jag inte är nån tjej man tar för given, någon man playar.
Den svåra stilen håller jag ju självklart inte i förevigt jag är alltid glad och trevlig mot människor jag träffar, men samtidigt är jag inte en sån tjej som går på allt en kille säger. En sån där lätt tjej. Visst jag är vaksam mot dom killarna jag träffar, men jag hoppas fortfarande att när den rätta dyker upp så river han alla mina murar och gör det me storm.

" när den rätta dyker upp säger hjärtat till och då får huvudet säga vad de vill..."

Men inte lika svårt att alltid ha fötterna på jorden , förstår ni vad jag menar?
Även om man ändras så finns det alltid en gräns, jag har hört mycket på senaste tiden att jag är förändrad. Men om  man tittar riktigt noga är jag samma gamla tjej med fötterna på jorden.
Get it?