I said if you dare, come a little bit closer.
Det var dumt, det visste hon.
Hon ångrade det nästan samma sekund som hon tryckte på knappen.
Fast samtidigt inte, för just den sekunden hände något som inte hänt på flera månader.
Hon brydde sig.
Hennes puls speedade upp och ett lätt illamående från magen spred sig till ett fniss.
Hon hade saknat det. Att bry sig, de blandade känslorna av ångest och längtan.
Hopp och rädsla.
Så fort hon tröck på knappen, hade hon redan fått nog.
Den känslan var mer än vad hon behövde.
Hon förstod alla människor som levde i jakten på att få den där upprymdheten.
För det fanns en sån tillfredställelse av att göra något när man visste hur lätt man kunde bli sårad,
och speciellt att göra något som var dumt.
Samma tillfredställelse som att hoppa bungyjump typ.
Kanske skulle hon hålla sig till det, söka spänning i såna självmordsuppdrag,
men idag hade det känts som att hon behövde något extra.
Hon var ju helt fixad nu, till och med orsakat lite skada.
Hon kanske saknade det tillochmed, känslan av att vara skadad.
Känslan av att vara levande.
Det var dumt, det visste hon.
Hon ångrade det nästan samma sekund som hon tryckte på knappen.
Fast samtidigt inte, för just den sekunden kände hon något som inte hänt på flera månader.
Hon levde.
Kommentarer
Trackback
