Att tvivla på sig själv och sina kunskaper är det sämsta man kan göra,

det kommer inget bra ifrån att tänka negativt om sig själv.

Ändå sitter jag här och kallsvettas av ångest och panik.

 

Jag har så lätt att tänka "Om" och när mitt huvud börjar spekulera och skapa bilder på saker som kan gå fel är det svårt att stoppa mig. Ser framför mig hur jag misslyckas på skype intervju, och hur jag inte kommer komma in på universiteten i London. Och om jag lyckas skippa dom tankarna, kommer genast nya om att min engelska inte kommer vara tillräcklig för att kunna studera på universitets nivå.

 

Tvivel, tvivel och mer tvivel. 

Det är inte bra att vara hår mot säg själv, men i pressade studer är det allt jag vet. 

Försöker ta ett djupt andetag för att lugna ner mig själv, huvudet snurrar och jag känner mig illamående.

"Du fixar det här" säger jag till mig själv. Men dom där "om" tankarna är högljudda och jag försöker stänga dem ute. Det funkar, för en stund, men nånstans i mig finns de där tankarna, att jag inte är tillräckligt bra. Oavsett om jag blundar för det eller inte.