.
Hon var magisk, strålande och allt som var bra på denna planet.
Hon lös upp hela rummet när hon kom in i det och det vackraste var hur omedveten hon var om det.
Han kunde stirra sig blind på henne, hon skulle ändå vara lika fascinerande varje gång.
Som när hennes ögon lös upp när hon pratade om något hon verkligen tyckte om, eller hur hon ibland hoppade över ord för att hon var så exaclterad över det hon skulle komma fram till. Eller hur hon täckte munnen när hon skrattade eller kunde ha stunder då ren sårbarhet och osäkerhet sken igenom den perfekta fasaden. Det var nog det han gillade mest, hur han älskade de sidorna hon skämdes för själv.
Som när hennes ögon lös upp när hon pratade om något hon verkligen tyckte om, eller hur hon ibland hoppade över ord för att hon var så exaclterad över det hon skulle komma fram till. Eller hur hon täckte munnen när hon skrattade eller kunde ha stunder då ren sårbarhet och osäkerhet sken igenom den perfekta fasaden. Det var nog det han gillade mest, hur han älskade de sidorna hon skämdes för själv.
Hon var den bästa blandningen en människa kunde vara.
Sprudlande, rolig, passionerad ,godtrogen men inte naiv, snäll men med skinn på näsan. En personlighet lika schitsofren som en berg-och-dalbana. Allt med henne var toppar och dalar.
Han visste att han inte hade en chans på henne. För hur kunde någon så färgstark som hon nöja sig med någon vars färgladaste färg var grå? Hon var en motorväg, fartfylld och gav dig en lätt hjärtklappning medan han var en rak 30 väg vid skolor och dagis, säker och tråkig. Han kunde ligga vaken på nätterna och tänka på sättet hon rörde sig, hur hon log eller hur hennes blick kunde innehålla tusen olika känslor. Han hade önskat att han någonsin kunde varit lika bra som henne, lika rolig, eller lika fascinerande. Men det kunde han inte. För hon var allt det som var bra här i livet. Om människor var väder skulle hon vara en orkan medan allt han någonsin skulle vara var stilla, droppande regn.
- FEW 22/09-2013
Kommentarer
Trackback
