Det är en underlig känsla att blicka ut över en plats och finna dig själv omgiven av människor du älskar, människor som fyllt din vardag med solsken och skratt och nu är där bara för din skull. Omgiven av bästa vänner, familj, magiska arbetskollegor och vänner. Om två dagar byts dessa ansikten ut mot något helt nytt, på en ny plats men värmen av denna kväll kommer sitta kvar. Du promenerar hem genom staden, med dina bästa vänner vid din sida och går samma gator som du alltid gått. Jag kände så mycket kärlek för Stockholm, staden och människorna. Och jag menar inte "kärlek" som en vardaglig sak, utan jag älskade denna stad. På samma sätt som man älskar sin första kärlek och aldrig älskar någon på samma sätt igen.