Med bara 14 dagar kvar till studenten känns dessa sista dagar både roliga och sjukt jobbiga. Rädslan attt lämna alla de människor börjar fastna och man inser att om några månader ser vardagen helt annorlunda ut. 

 

Idag höll jag ett Svenska C tal, vilket var det sista jag behövde göra i alla kurser. Finito, helt klar. Lämnade tillbaks skolböcker och "togs bort från systemet". Fått slutbetyg i alla ämnen utom två. Lyckan och paniken över studenten kommer närmare och närmare. 

Jag är så stolt över vad jag åstakommit under mina gymnasie år, jag har vuxit upp, jobbat som en galning och nånstans på vägen också hittat mig själv. Har träffat så många fina vänner, åkt på resor, gått på fester som jag aldrig kommer glömma. Genom att  tänka på dessa fantastiska tre år blir jag lite rädd för att de bästa åren varit, men nånstans känner jag också att det bara börjat. Att studennten på ett sätt är ett slut för något underbart, men början på något bättre. 

 

Orkar inte spekulera vidare för mycket, för då får jag seperationsångest. Men känslan att veta att jag är två betyg ifrån att få de betyg jag satte upp som mål är helt magisk. 8a av 10 MVG klara och jag måste faktiskt säga att jag är stolt över mig själv. All slit och tid jag lagt ner och äntligen får jag min belöning.

 

Nu ska jag sova, med ett stort leende på läpparna och en varm känsla i bröstet.