Someday you will understand, don't you lose your faith in me.

Tankarna snurrar runt i skallen,
tänker för mycket och på allt på samma gång.
Vill inte att något ska bli fel, vill göra allt rätt.
Men tankarna blir det ingen ordning på, 
och hon lika så.
Hon säger saker hon inte menar, 
gör det hon inte vill. 
Gör misstag, och ångrar sig..
För att ångra sig igen.
Får liksom ingen ordning och står och trampar på samma ställe.
Allt som är viktigt i stunden är nästa timma obetydligt,
och prioriteringarna försvinner medan tiden flyger iväg. 
Kan inte tänka klart, få ordning på alla rätt och fel. 
Och hon ser i blicken att hon sårar, men det kan hon inte tänka på nu.
Tänker hon på det kommer hennes huvud explodera, 
nu måste hon fokusera på  vad hon vill och vad hon känner. 
 
Men hon var ju den, den som aldrig kunde veta vad hon känner för, 
och hon förstod inte hur folk stod ut. 
Att de väntade medan hon velade.
Hur hon sårade medan hon försökte känna något.
Hur fel allt ändå blir när man bara försöker göra rätt.
Hur fel allt blir när man bara följer ett vilselett huvud
för att hjärtat inte går att lita på.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0