Gårdagen var fantastisk. Ledig dag, i sällskap av Elin och strålande sol.
Snön glimmade i reflektion av solen och trots försök att förneka började de löjliga vårkänslorna komma. Glädje, solglasögon och ett ivrigt pirr i magen.

Efter en brunch på sirap, med färska bär och american panncakes och prat om både litet och stort rörde vi oss ner mot Strandvägen. Promenerade längs Stureplan för att kolla på människor som är på väg nånstans, älskar att iaktta folk i rörelse. Vidare längst Strandvägen och iaktta turister som fotade varenda liten svan och and. När vi nådde djurgårdsbron möts vi av 10 tal skrikande fåglar som blir matade av bröd. Ännu än gång försöker vårkänslorna ta tag i mig, och första vårskriket i form av ett fnitter och skratt kommer ut. Ett sånt ögonblick man vill fånga förevigt, hur solen skiner, hur fåglarna skriker efter bröd, och hur enkelt det är att skratta med min bästa vän. Mannen som matar fåglarna ger mig en brödskiva och tillsammans stod vi och matade dom medan jag försökte småprata och han ville vara tyst. Elin skrattade mest åt mig, som hon får stå ut med mina galenskaper. Och när brödet var slut tackade jag mannen och vi gick vidare på vår promenad. Med lätta, härliga steg.