Ni vet hur i filmernas värld så ser man alltid hur folk får hejdå / välkommen hem hälsningar av sina bästa vänner/ flickvän/ pojkvän vid flygplatsen? Eller hur fantastiska överraskningsfester annordnas för nära och kära när någon fyller år? Kidnappningar osv.

 

Mitt liv är lika magiskt som i film ibland. Eller i alla fall mina vänner. Måste ha varit världens snällaste människa i mitt tidigare liv. I Lördags vaknade jag upp och städade upp efter gårdagens festligheter. Ballongerna svajjade i luften och påminde mig om hundratals ögonblick när jag och mina rockstars till vänner rockade dansgolvet och gav mig ett leende på läpparna. Diskade, soppade innan jag gjorde mig i ordning till att åka in till stan och in till Hollister för att fixa mitt schema. Dan mötte mig på jobbet och där började min kidnappning. Hade fått veta i förhand att jag skulle boka in en heldag med honom. Från klockan 12.00 till midnatt. Hade fått dresscode och order på att ha med mig klänning. Vår Dan och Felicia dag började ute vid mariatorget i tema "minnen från förr".  När vi jobbade tillsammans i London gick vi på Fiskspa i en galleria. Jag satt och fnittrade hysteriskt i 30 minuter medan Dan satt och skämdes åt mig. Snacka om favorit i repris, vi gick in på en jättetrevlig salong som kombinerade fiskspa med pedikyr och manikyr. Hela salongen satt och flinade åt mig när jag började skratta oavbrutet medan fiskarna mumsade på mina fötter. Så äckligt och så kul! En riktig Deja vu känsla. 
Efter det gick vi och åt lite lunch på favoriten Fåtöljen. Gick lite på stan, hälsade på bakismonstren Elin och Sophie på NK och handlade min första flaska moserande på systemet. Vuxenpoäng typ.

Därefter åkte vi hem till Dan och började göra oss i ordning för kvällen, en kväll som var helt oklar för mig, Hade inte den blekaste aninen om vad vi skulle tänkas hitta på. Dan lagade mat åt mig och vi åt framför en brasa (Youtubade fireplace, haha). 

 

När vi var påklädda, färdigsminkade och fixade så började den riktiga kidnappningen. Tunnelbana mot globen, promenad till tele 2 arena. Fortfarande en hjärna som var helt blank. Väl framme ser jag skylten : JULGALAN 2013. Ville gråta eller skratta, eller kanske till och med nypa mig i armen. Vissa studer i livet är för bra för att vara sanna och oavsett om det är Julgalor, New york eller ett svettigt söndagshäng så kommer de stunderna gång på gång. Vi behöver inget speciellt för att ha solsken i den gråavardagen. Och jag har er, mina bästa vänner ( som ingen av er läser min blogg typ) att tacka för det.

Tusen tack Dan, för allt. Men speciellt för dig.
Kärlek.