If I could baby I'd give you my world, but how can I when you won't take it from me?

Med denna poseade bild glider jag iväg mot London. Det sjuka är skillnaden med att resa till Paris och resa till London. Inga nerver, ingen stress. Det är som att resa hem. Om några få timmar får jag träffa Elin, och kan inte förstå att det varit cirkus 26 dagar sen vi sist sågs. Även om det säkert låter lite för er så är det sååå länge sen för att vara oss.

Saknaden har varit stor, även om det har varit full rulle i mitt liv utan henne. Jag har saknat småsaker, som att beklaga mig över obetydelsefulla saker, skratta tillsammans, att i timmar sitta och kolla trailers för vi inte kan bestämma oss för vilken film vi vill se. Har saknar att dela småproblem och lycka, att tillsammans försöka motstå,
för att sedan ge efter, våra cravings för choklad.

Att veta att jag får se henne om bara några timmar får mig att skutta fram här på Arlanda.

SNART SES VI PIGGELIN, första gången tillsammans i våra drömmars stad!!



Kommentarer
JW

See You in London...Someday..as a good Friend!

Svar: Who are you?:)
Felicia Elinor Weerén

2013-04-27 @ 23:47:26


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0