Sitter i min vita morgonrock, som har blivit utsliten den här veckan. När jag är sjuk äcklar jag ner mig rejält och går runt i min pjamas, morgonrock och tofflor dygnet runt.

På nått sätt passar det perfekt när man är sjuk. Som att man måste matcha hur dåligt man mår med hur man ser ut. Rå risigt alltså.

 

Veckan som gått har jag knappt lämnat sängen. Har hostat så att jag trott att lungorna skulle hoppa upp ur halsen. Vaknat mitt i natten och mått så illa att jag ville spy, inte säker på om det är hunger eller rent illamående. Har inte varit hungrig på en vecka, och de som känner mig vet hur otippat det är. Är alltid hungrig. Är inte sugen på någonting heller. Som att alla mina sinnen tagit semester.

 

Nu är jag dock på bättringsvägen känner jag, jag äter, bara av vana, och hostan försvinner mer och mer. Rösten som var borta ett tag kommer tillbaks och jag låter inte som en kråkkärring längre.

 

Trots att det enda jag gjort den här veckan har varit att legat och sova och tagit det lugnt så är jag mer stressad än förr. Har missat två jobbdagar och därav massa pengar, har missat skola och därav missat massa plugg. Jag har inte tid att komma efter och blir super stressad av bara tanken.

 

Nu ska jag sätta mig, en fredagkväll, fortfarande hängig och skriva en mindre uppsats på 4 sidor.

Imorgon ska jag jobba eftersom ingen tog mitt pass.

Måste avsluta med ett litet #GO ME.

För jäklar vad jag gör mer än vad jag orkar.

Kram på er.