Jensen norra skoltidning - skrivet av mig.

London.

Bara ordet får det att pirra till i min mage, en aning nyförälskat och på en sekund svischar minnen förbi i mitt huvud. Min månad i London.  Allt utöver vad jag hade förväntat mig.

För hur man än försöker förneka det så har man sina fördomar om både land och befolkning.  London för mig var en industri stad där det alltid regnade, fylld med stressade människor som drack te hela dagarna och var allmänt bittra och trötta. I mina ögon hade alla engelsmän rödblont hår, blek hy och var inte allt för vackra, de gillar att spela golf, jaga och hålla på med krocket.  I mina ögon var det en typisk engelsman.  Men vad visste jag? 

För hur ska man egentligen beskriva London?

London är en väldigt mångsidig stad och i mitt nykära tillstånd har jag svårt att tänka mig att man tröttnar på den. De finns saker för alla. Komediklubbar, liveband och spelningar på olika krogar, parader, marknader för både mat och kläder, utställningar, konst, teater. Ja, ett stort sortiment helt enkelt.  Och något som är ännu mer fantastiskt är att det alltid händer något. 

Vad gjorde jag där?

Jag åkte till London för att jobba på Hollister/Gilly Hicks på Regent street vilket är en av Londons mest folkfyllda gata. Jag fick jobbet när jag var på en weekend med min mamma och vi gick in på Aberecombie and fitch butiken där jag blev scoutad.  En kvart senare var jag på min intervju och efter en vecka ringde de och sa att jag hade fått jobbet.  Så på två månader planerade jag min ”flytt”. Flygbiljetter till London är alltid relativt billiga och min bostad hittade jag via en internet sajt. Eftersom att det är väldigt dyrt att bo bra och centralt i London sökte jag inneboende och efter en del sållande hittade jag rätt.

Hur var min vistelse?

Genom mitt jobb på Hollister var vi alltid inbjudna till olika event. Min första vecka gick jag på en film premiär med tre andra från jobbet, och ingen mindre än Katy Perry presenterade filmen. Vi var inbjudna på middagar på några av Londons finaste restauranger, där maten lagades av stjärnkockar. Efteråt blev vi upphämtade av bilar som körde oss till klubben vi skulle till.  Alla klubbar har proffs dansare och oftast någon artist som spelar. Veckan innan jag kom till London var mina vänner och såg Avicii. Min midsommar afton var inte en klassisk midsommar, den var bättre. Jag och mina svenska vänner hade med oss Sverige flaggor och gick till vår favoritklubb Project, där Ingrosso spelade. Så lite traditions enligt med svensk musik i alla fall. I London är varje dag en fest dag. Gänget från Hollister hittade alltid på något, gick på bio, gick till ett funland nära Piccadilly Circus, vi gick ut och tog en drink, åt middag eller ut och klubba. Oftast var de event som fick oss att gå ut. Vi var på ett Lacoste party där liveband spelade inne i en Lacoste butik i trendiga Soho.

Soho

Soho kan vara ett av mina favoritställen på hela jorden.  Det är känt för att vara ” sex kvarteret” då det finns fem olika thaimassage ställen på en och samma gata. Vilket förstärker min teori att London bor är väldigt stressande av sig.  Något annat som skiljer Soho från Stockholm är blygsamheten, eller avsaknaden av den snarare.

 I skyltkonsterna hänger stora planscher med både nakna kvinnor och män, dräkter i länder och piskor klär väggarna. På gatan kan man gå förbi skyltar där det står ”ping pong show 20 p and a free coctail.” Dessa, vad vi svenskar skulle säga, galenheter ger hela Soho en cool och avslappnad stil. Min första vecka klippte jag mig i en liten salong och blev erbjuden en cider som jag delade med min frisör. Soho har de mest galna gayklubbarna, de är stora lokaler, neonbelysning som får en att tro att man är mitt i en saga, och den bästa blandningen av musik. Allt från gammal schlager till Rock ballader.  Förutom läder och piskor kryllar även Soho av olika restauranger, Tapas, italienskt, franskt, ja listan är lång. Min favorit restaurang blev Nandos, en mer exklusiv snabbmats restaurang där kyckling stod på menyn. Nandos är så populärt att bland annat Ed Sheeran har skrivit en låt och Nandos ”chicken wings”. Soho har även andra guldklimpar så som Snogg, där man kan köpa frozen yogurt på vad som ser ut som en liten klubb med olika ljusbollar som lyser upp hela rummet i olika färger. Det blev många besök där efter jobbet. En annan favorit var Bubbletee, det vill säga Tee med bubblor i. Man valde först smak på sitt tee, om det skulle vara varmt eller kallt och sen valde man smak på sina bubblor. Vissa bubblor exploderar i munnen medan Jelly bubbles är som godis. Vi köpte alltid en blandning och hade bubbel krig med jellybubbles och sprang runt och sköt på varandra med våra sugrör mitt i vimlet av Soho.

Det klassiska London vädret

Något som fascinerade mig med vädret i London var hur det finns hundra olika typer av regn. Allt ifrån så små regndroppar så att du inte märker att det regnar till stora regnbomber som får vem som får en att vilja gå under jorden i rädsla.  På en månad hann den lilla brännan jag jobbat upp under våren försvinna och jag kom hem blekare än någonsin. Men jag kunde inte bry mig mindre.

Efter min resa

Redan när jag landar på Arlanda, känner jag mig nästan mer Engelsk än Svensk, vi Svenskar är väldigt reserverade, håller gärna inne med komplimanger och pratar inte med främmande människor medan man i London säger ”Hey Love, it’s fantastic to meet you” och ger varandra en kindpuss när man hälsar på någon. Något trevligare än en handskakning.

Jag har haft världens bästa sommar, fått vänner och minnen för livet. Och en erfarenhet utav att bo själv utan mina föräldrar och av att jobba utomlands. Man lär sig bara på att vara själv, man lär sig att vara självständig och ta ansvar och framförallt att uppskatta sina föräldrar. Herregud vad trött man blir av att städa en hel lägenhet, eller bädda sängen varje dag, eller att laga mat. Min mammas mat har aldrig smakat så gott som när jag kom hem igen efter 1 månad och fyra dag.

 Nu när jag är hemma och börjar mitt sista år här på Jensen Norra känns det som att vi har haft sommarlov i ett år. Känner hur mycket jag förändras, särskilt när man kommer tillbaka till sin vardag. Den enda nackdelen med att resa utomlands och jobba eller plugga är att man aldrig känner sig riktigt tillräcklig. När mina vänner tog studenten hemma i Sverige, stod jag inne i mörkret på Hollister och skrattade med mina nya kompisar och arbetskamrater. När jag kom hem till Sverige kände jag på en gång saknaden efter mina kompisar i London, och särskilt det som blev en vardag i London.  Kan fortfarande få världens sug och tänka att jag vill ringa mina vänner i London och gå på komedikvällar eller gå ut och klubba. Jag saknar att jobba, jag älskade mitt jobb. Hade världens bästa chefer och det var alltid kul att komma till jobbet.  Jag saknar att prata engelska, jag saknar den mörka engelska humorn som var jätte knepig i början.  Mest av allt saknar jag mina vänner. En månad går snabbt, men när man umgås så intensivt med människor blir man van vid att prata med dem varje dag.  En av mina bästa tjejkompisar från London kom till Sverige och besökte mig kort efter att jag åkt hem och tack vare Faceboo, Skype och Instagram kan jag fortfarande hålla kontakt med dem och vara delaktiv i deras liv även om vi bor i olika länder.  Så, antagligen borde jag avsluta det här med något slags budskap om att ”Borta bra men hemma bäst”, men det skulle kännas fel. Nu när jag ser tillbaka på min sommar är alla höjdpunkter i London. Allt från att ligga i Hyde park och sola till utekvällar jag aldrig kommer glömma. Och kanske, ska jag våga säga att vi Svenskar borde sluta vara så Svenska och hemma blinda. Jag älskar Sverige och det kommer alltid vara hemma för mig, men vi är unga, vi borde åka ut i världen, utforska, känna, leva. Våga vara lite ego och stick iväg och plugga eller jobba, jag lovar dig att du kommer bli gott bemött! Jag brukar säga att jag hellre ångrar de sakerna jag gjorde än att ångra att man inte gjorde något.  Så, GO FOR IT!

 

 Hade kunnat skriva en hel bok om mitt London äventyr, men det är fantastiskt svårt att få med allt. Så har ni några frågor om hur det är att jobba utomlands, eller om du själv är sugen på att åka iväg efter studenten så är det bara att slänga iväg ett mail.



Kommentarer
Jennifer

Hej! Vet inte hur ja kom in på din blogg, men ja var också i London i somras och när jag klev in på Hollister kände jag direkt att jag skulle vilja jobba där och hela grejen, som jag sen läste här att du tydligen gjort! aah kul coolt som helst ju :) tror du det är svårt att få jobb där om man söker? vad dömer dom liksom?

Svar: Hej jennifer, vad kul att du snubblat in på min blogg hur som helst:)Jag blev scoutad på aberecombie, de värvar hela tiden nytt folk och går på "det klassiska amerikanska utseendet" då du som modell är deras reklam. Om du inte blivit scoutad kan du själv gå in på någon affär och be om att prata med en maneger och på plats ansöka om jobb. Du måste vara över 17 för att jobba hemma i sverige, i London tror jag det är 16. Bor du i Stockholm?

Hoppas jag svarat lite på dina frågor, men håller med dig, klart du ska jobba där! Världens roligaste jobb och kollegor!:)
Felicia Weerén

2012-09-11 @ 18:40:49
Anonym

Hejhej!
Jag undrar hur du tyckte att språket kändes? Var det inte jobbigt att ibland behöva säga va och behöva upprepa sig. Eller när man står där och hat ett visst ord på tungan men får brainfreeze? Speciellt när i jobbade med kunder där man behöver prata en del?

Svar: Hej på dig! Det var jätte ovant i början, jag stakade mig och tyckte att jag lät urtöntig. Men sen så är det så att allt sitter i huvudet. Jag insåg att jag var tvungen i att skita i om jag sa fel och efter det gick det bra. Folk tycker också att vi har världens gulligaste dialekt och hjälper mer än gärna till och gissar på ord om man inte kommer på något. Hoppas det hjälper som svar. KRAM
Felicia Weerén

2012-10-01 @ 19:01:52


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0