”all i want to do is to be here with you” spelas i mina hörlurar. Rebecca och Fiona får det att låta så enkelt. Eller kanske är det beatet. Det går bara rätt in i skallen. Låter så enkelt. You and me. Punkt. Men så är det ju aldrig. Eller hur? På nått sätt lyckas alltid den personen man drömmer om alltid vara onåbar. Onåbar måste vara världens värsta ord. För en person som älskar kontroll och att veta var man har sin omgivning är Den Onåbara personen rena mardrömmen. Kan inte sova för att jag inte känner att jag har makten. Kan inte koppla av för att jag känner mig i underläge. Men jag antar att det är vad kärlek gör en. Svag och sårbar. Inte alls lika enkelt som en poplåt.