Två timmar kvar tills jag landar i London. Mamma sitter och läser om olika områden och bläddrar i en guidebok. Jag pumpar nyinlagd musik från min iPad och without you med usher kommer på. Ibland passar vissa låtar perfekt till ens humör, eller känsla. Och trots shufflemode kommer precis rätt låt på.

Idag ska jag och mamma köpa lite saker på stan till mitt rum, typ örngott, schampoo och såna grejer. Hade inte hon följt med hade jag aldrig kunnat åka. Jag är så himla tacksam över min familj och vänner nu, som pushat mig till att åka. Ibland behöver man nån som tror på en, hjälper till och stöttar. Innan jag gick och la mig igår var jag helt blödig. Jag har underbara vänner och familj, mitt liv i Stockholm har i år varit felfritt. De har hänt så mycket bra saker på sista tiden. Och nu lämnar jag det.  Får en klump i magen. Det är jobbigt att inte veta vad man ger sig in på. Jag har egentligen ingen aning vad som kommer hända i mitt liv under en månad. När jag packade min väska som blev knökfull och vägde 18,9 kg, hade jag inte den blekaste aningen om vad jag skulle packa. För hur förbereder man sig för något man inte vet vad det är?

Jag antar att det ända jag kan göra är att ta varje dag som den kommer ha en positiv inställning och vara öppen för nya saker(Pappa, oroa dig inte, menar kompisar och inte knark).

Hemlängtan och saknaden efter familj och vänner får botas med skypedejter och whatzap sms. Har med bilder på Fabian och Melker i min kallender, de lär vara sönderkramade om några dagar.

Imorgon ska jag och mamma gå på stan, jag vill ta in så mycket som möjligt när hon är här. Sen ska vi äta middag i Nothing hill och kanske gå till nån bar. Jag börjar jobba på lördag, då jag ska gå en utbildnings kurs i Aberecombi butiken. Lite småstressad över det.

Jag skriver så fort jag har tid. Förhoppningsvis har jag massor att berätta. Nu ska jag läsa lite och prata med mamma. Ha de bäst kära läsare, njut av Sverige åt mig!