.

En fjäder föll sakta ner framför henne.
Gungandes i vinden, lekandes.
Fascinerat
följde hon fjäderns rörelser.
Vinden tog tag i den och den flög iväg.
Kvar stod flickan, med händerna i luften.
Tänk att fånga en fjäder? En fjäder lika fri som vinden.
Flickan tog ner sina händer och rätade ut sin kjol.
Varför var folk ständigt på jakt?
I avsikt att fånga något som var fritt och vilt.
Hennes kjol.
Den som pojkar jagade och drägglade över.
Varför stod de och kollade lika fascinerat på henne,
som flickan nyss hade kollat på fjädern?
De ville fånga henne, förstöra friheten, göra henne till sitt.
Men flickan ville inte, hon ville flyga där högt i luften, slitas fram
och tillbaka av vinden, aldrig veta vart hon skulle hamna.
Hon behövde inte någon som visade vägen,
Hon behövde inte vara någons.
För hon visste, att så småning om landar även den där fjädern.
I rätt tid, skulle även hon landa.
Men just nu, ville hon vara fri.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0