Jag älskar att åka buss. Med lurarna i öronen stänger jag ute världens ljud och låter mina tankar blandas med musik. Känslorna väljer musiken. Ibland försöker jag lura mig själv , sätter på shuffel mode och låtsas vara öppen för vad som kommer. Men egentligen vet jag precis hur jag mår och vad jag vill höra. Genom shuffel mode bläddrar jag fram till min låt, som jag ville höra från början.
Ibland lyssnar jag på musik för att slippa tänka, för ibland, är det alldeles för jobbigt. När man återigen, förnekat nått och på nått sätt kommer till stadiet då man måste erkänna hur man känner. Jag tänker för mycket tror jag. Jag orkar liksom inte tänka ibland. Då höjer jag volymen och låter musiken och texten ta mig nån annan stans.
Hade jag fortsatt med mina egen låtskrivnings karriär hade folk tröttnat på moll toner. Så jag besparar er, världen det. Istället sätter jag in mina lurar och tänker vidare, liksom ferdinan luktade på blommorna.