.
Sitter på golvet och stirrar tomt ut i luften. Försöker fokusera på möbler omkring mig. Jag ser de klart i nån sekund tills de blir suddiga framför mig. Magen är tom, spydde upp all sorg tills jag inte hade något kvar. Fokuserar på en annan punkt, försöker se klart. Men allt är suddigt. Hör min bror gråta från övervåningen. Vill säga nått, vill säga rätt, men vet inte vad det är. Sitter mot det kalla golvet och kan inte förstå. Alla frågor snurrar runt i mitt huvud. Kan inte ta in nått. Varför är frågan som är svårast att ställa. Vill gråta, känna mig mänsklig och få ut sorgen som jag känner, men jag kan inte. Istället sitter jag och skakar. Vägrar förstå vad som hänt. Vill inte förstå.
Sitter på golvet i vad som känns som en evighet, har tappat tidsuppfattning. Aldrig har huset känts så tyst. Min brors gråt ekar genom väggarna och det skär i mitt hjärta. Vill vara stark, vill säga att det blir okej, vill stötta och säga alla de rätta orden. Men vad ska man säga när något som det här händer? Finns ingenting att säga som kan göra det bättre. Jag går upp till hans rum, öppnar hans låsta dörr och ser min lillebror sitta och gråta på sängkanten. Han tittar upp på mig och varenda liten del av mitt hjärta krossas när jag ser hans blick. Min lillebror, som jag lovat mig själv skydda mot all sorts smärta, förkrossad, förstörd, förändrad för alltid. Jag sätter mig bredvid honom utan att säga något. Men jag ser i hans blick vad han känner och ändå kan jag inte säga något. Min lillebror, kommer aldrig mer vara liten längre.
Sitter på golvet i vad som känns som en evighet, har tappat tidsuppfattning. Aldrig har huset känts så tyst. Min brors gråt ekar genom väggarna och det skär i mitt hjärta. Vill vara stark, vill säga att det blir okej, vill stötta och säga alla de rätta orden. Men vad ska man säga när något som det här händer? Finns ingenting att säga som kan göra det bättre. Jag går upp till hans rum, öppnar hans låsta dörr och ser min lillebror sitta och gråta på sängkanten. Han tittar upp på mig och varenda liten del av mitt hjärta krossas när jag ser hans blick. Min lillebror, som jag lovat mig själv skydda mot all sorts smärta, förkrossad, förstörd, förändrad för alltid. Jag sätter mig bredvid honom utan att säga något. Men jag ser i hans blick vad han känner och ändå kan jag inte säga något. Min lillebror, kommer aldrig mer vara liten längre.
Kommentarer
Trackback
