11/2
Jag har en bild i mitt huvud, som en film som spelas igen när jag minst anar det. Det går så långsamt och jag känner mig helt kall. Det värsta jag varit med om. Jag har fortfarande inte fattat vad som hände och är i chock tillstånd. Som det är nu vill jag bara ha stöd, nån som förstår och säger att jag gjorde allt jag kunde.
Och alla gör det. Men inte du.
Det värsta som finns är att någon är besviken på än. Inte arg, utan besviken. Men på nått sett ska allt alltid vara om dig. Mest synd om dig, svårast för dig. Och jag blir bara så trött. Du säger att du var rädd att förlora mig. Men du visar det helt tvärt om. Jag förstår inte.
Och alla gör det. Men inte du.
Det värsta som finns är att någon är besviken på än. Inte arg, utan besviken. Men på nått sett ska allt alltid vara om dig. Mest synd om dig, svårast för dig. Och jag blir bara så trött. Du säger att du var rädd att förlora mig. Men du visar det helt tvärt om. Jag förstår inte.
Kommentarer
Trackback
