För exakt ett år sen skrev jag min första uppsats i Svenska B. Eximinationen skulle vara att skriva om nått som berörde en och man skulle hålla tal. Jag skrev om nått som har berört många. Therese Rojos död. Hon skulle idag vara lika gammal som jag och ha hela livet framför sig. Hon blev mördad av en jämnårig kille som blev pushad av sin jämnåriga tjej som var avundsjuk på Therese. Det är bara så sjukt. Jag mår illa när jag tänker på det. Hur kan man göra nått sånt mot någon annan människa? De är nu cirka tre år sen det hände. Hon blev mördad 2009. Då tog hennes 16 åriga liv slut.  Nu har det gått flera år men jag tänker fortfarande på den tragedin och lägger en tanke åt Thereses familj, för hur klarar man av att förlora ett barn? En syster? En bästa vän?  Även om man säger att tiden läker sår har jag ibland svårt att tro det. Smärtan att förlora någon kanske blir hanterbar, men det går nog aldrig att glömma.

Två sextonåringar förstörde flera liv den dagen Therese dog. Hela sverige blev berört.
Idag berättade min mamma att mördaren Tim och hans flickvän Tove avtjänat sitt straff i ungdomsfängelse. Om jag minns rätt så satt de inne i ungdomsfängelse i 1.5 år. Det är ingenting. Man tar någon annans liv och får avtjäna sitt straff i 1.5 år. Vad är det för samhälle vi lever i?
Tim har nu flyttat till västerås, börjar i kunskapgymnasiet där. I första ring. Han kommer starta ett nytt liv med ett nytt namn. En ny chans. Jag hoppas innerligt att folk kommer ihåg hans annsikte och att han på så sätt aldrig kommer få en andra chans. Jag kommer aldrig glömma hans namn eller hur han ser ut. Och jag hoppas att hans liv kommer bli det helvetet både han och Tove förtjänar.