.

Nu har så många dagar gått att jag inte ens kommer ihåg hur det var.
Månader har gått, snart även år och jag kommer glömma dig helt.
Det är nästan skrämande hur enkelt det är. Hur fort saker bleknas i ens minne.
Ögonblick man trodde skulle vara förevigt, bleknar och tappar värde.
Du bleknade och tappade värde i mina ögon.
Kommer inte ens ihåg hur det kändes att se på dig på det där varma sättet.
Kommer inte ihåg hur det kändes att le så att de gjorde ont i hela magen för att jag var så lycklig.
Kommer inte ihåg hur jag såg ut i dina ögon. Men jag vet att jag var någon annan då.
Jag var varm, fnittrig och din. Jag kommer inte ihåg hur man blir den personen igen.

Jag var så mycket yngre då.
Allt det där varma och fnittriga som finns i en flicka var jag.
Som ett barn med blåa ögon såg jag på dig.
Jag trodde bara gott om dig och kärleken.
Men jag är äldre nu, och mina blåa ögon mörknade och ser på dig som en grå gestalt.
Jag kommer inte ihåg hur det va.
Men en dag, när ännu fler dagar, månader och år gått.
Ska jag bli blåögd igen, fnittra som en liten flicka och vara varm.
Men jag kommer aldrig mer vara din.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0