I hear your name in certain circles and it always makes me smile
Jag lovade att inte skriva ett sånt här inlägg. För jag är så rädd att göra det värre. Jag vet inte om du läser den här bloggen längre, läser mina ord eller uppfattar hur ledsen jag är. Jag vet inte om du bryr dig och bara tanken av det gör ont. Jag vet även att dessa ord säkert inte spelar nån roll och det gör också lika ont. Man kan inte sudda ut ord med nya. Det känns omöjligt att ens förklara. Jag menade aldrig något illa med det jag sa. Jag vet inte heller vad du hört och jag vet inte hur du tolkade det. Jag vill föklara men det känns inte som att jag kan.
Jag vågar inte säga ett ord till dig. Inte ett enda ord som skulle kunna förklara för dig. Jag är inte feg, men jag är fruktansvärt rädd för att kolla dig i ögonen och se hur din blick har ändrats. Jag vill aldrig se i dina ögon och inse att all kärlek vi hade mellan oss och all förståelse är borta. Jag vågar inte ens se dig i ögonen trots jag vet att du skulle se hur ledsen jag är över allt. Jag saknar att veta vad som händer i ditt liv, jag saknar att ha dig på andra änden av telefonen och ligga brevid dig en söndag morgon. Jag saknar min syster.
Jag kan vara omringad av folk som får mig att skratta och må bra, men hur många jag än är med så känner jag mig ensam. Utan dig vid min sida är jag ensam och den känslan trycker i mitt bröst så fort jag ser dig. Saknad och ensamhet. Och jag undrar om du känner samma ensamhet och tomhet utan mig. För då skulle du förstå hur ledsen jag är.
Jag saknar dig, och jag saknar att våga säga det.
Jag vågar inte säga ett ord till dig. Inte ett enda ord som skulle kunna förklara för dig. Jag är inte feg, men jag är fruktansvärt rädd för att kolla dig i ögonen och se hur din blick har ändrats. Jag vill aldrig se i dina ögon och inse att all kärlek vi hade mellan oss och all förståelse är borta. Jag vågar inte ens se dig i ögonen trots jag vet att du skulle se hur ledsen jag är över allt. Jag saknar att veta vad som händer i ditt liv, jag saknar att ha dig på andra änden av telefonen och ligga brevid dig en söndag morgon. Jag saknar min syster.
Jag kan vara omringad av folk som får mig att skratta och må bra, men hur många jag än är med så känner jag mig ensam. Utan dig vid min sida är jag ensam och den känslan trycker i mitt bröst så fort jag ser dig. Saknad och ensamhet. Och jag undrar om du känner samma ensamhet och tomhet utan mig. För då skulle du förstå hur ledsen jag är.
Jag saknar dig, och jag saknar att våga säga det.
Kommentarer
Trackback
