Perfekt i perspektiv
Du kollade på mig som man kollar på en tavla. Du kollade på mitt liv som att det passade in i en ram. Du sa att det hade varit en vacker tavla för allmänheten. Att alla uppfattade bilden som perfekt.
En fin målning, ett polerat glas och välinramad på det. Det var perfekt sa du.
Jag önskade du kunde komma innanför ramen och se att den fasaden som uppfattas som perfekt har sprickor i sig, Sprickor som sprider sig i målningen, glaset och till slut till ramen.
För jag passar inte in i ramen du ser som perfekt. Jag passar inte in och jag får inte plats.
Jag är trött på att bli iaktagen som jag vore en tavla.
Jag är trött på att försöka passa in i olika perspektiv.
Jag är trött på att le inom vissa ramar.
Jag är trött på att vara en tavla.
En fin målning, ett polerat glas och välinramad på det. Det var perfekt sa du.
Jag önskade du kunde komma innanför ramen och se att den fasaden som uppfattas som perfekt har sprickor i sig, Sprickor som sprider sig i målningen, glaset och till slut till ramen.
För jag passar inte in i ramen du ser som perfekt. Jag passar inte in och jag får inte plats.
Jag är trött på att bli iaktagen som jag vore en tavla.
Jag är trött på att försöka passa in i olika perspektiv.
Jag är trött på att le inom vissa ramar.
Jag är trött på att vara en tavla.
Felicia Weeren den 6e november 2010
Kommentarer
Trackback
