Det hade snöat.

Han drar på sig den nya vita t-shirten och kollar på sig i spegeln. Den kanske var lite för trång? Han vill inte riskera att folk tror att han är bög, de var hans första dag och hans klasskamrater var tvungna att gilla honom. Första dag ekar i huvudet och han får pirr i magen. Han minns plötsligt hans gamla första dag i skolan i USA. Det känns inte alls lika svårt som den här gången, då hade han trots allt sina föräldrar bakom sig. Sina lyckliga föräldrar. Vem har han nu? Pappa var kvar i USA gift med jobbet och sin sekreterare och mamma kan knappt ta hand om sig själv. Äsch, han rycker på axlarna. Han klarar sig, de har han alltid gjort. Han tittar på den vita tröjan och hur den sitter stramt vid brösten igen. Undrar om tjejerna kommer gilla hur den framhävde hans ögon? Han suckar åt sig själv. Tjejer? Kärlek? Kärlek finns inte, bara tron på den. Den tron är anledningen till att han står där själv framför spegeln idag och hör sin mammas lätta snarkningar. Hon hade antagligen tagit ett glas för mycket. Chill Out var hennes billiga kompis, ett möte om dagen och sen mår mamma genast bättre. Hon kan till och med sova riktigt gott efter ett möte. En kväll innan hon somnat av vinet förklarade hon "att ingen behöver vänner eller kärlek när det finns en dryck som botar mot tomhet ". Ja skit i kärlek. Hans nervositet blir plötsligt omvandlad till förväntan när han tänker att det här kan vara en ny start för honom. Ingen kärlek, inget svek, utan en undanflykt. Som vinet var för hans mamma. Det kan faktiskt bli en riktigt bra dag. Det snöar för det första, Adrian har alltid älskat snö och den där barnsliga känslan han fick av den. En riktigt bra dag...