Väl framme på skolgården går hon mot bänken där alla rökare sitter, det vill säga de flesta av hennes vänner. Den här gången var de flesta på lektion eller inte där än men hon tykte sig i alla fall skymta Tom.

- Hej Ellie! Varför svarar du inte på mina sms? Ropar Tom så fort han får syn på henne. Kort därefter får hans avundsjuka ansikte ett skinande leende. Tom var den första killen som hon lärde känna när hon började på skolan. Hon hade uppskattat honom så mycket i början men nu på sista tiden hade hon insett att hans gästvänlighet hade andra avsikter. Han kramade henne stort och hennes skratt kvävdes av hans hårda armar. Hans kramar kändes alltid som att han var rädd att mista henne på något sätt.
- Du frågade om jag ville ta en cigg me dig och du vet att jag inte röker dessutom var jag nästan här när jag fick det så tänkte att jag lika gärna kan svara i verkligheten.
Han skrattade och la armen om henne.
- Du är så svår, kvinna! Hur ska man någonsin få lite egentid me dig?
Nu var de Ellies tur att skratta.
-Svår vet jag inte, men du kommer väll på nått om jag känner dig rätt.
Sen gav hon sitt oskuldsfulla men utmanande leende och började gå mot dörren till skolan.
Tom ropade efter henne.
-Vi har lunch samtidigt idag!
- Har vi ? Skrattade Ellie tillbaka.
- Ja, såg de på schemat. Vill du äta me mig då?
- Kanske. Svarade hon och log mot honom för att minska dissen.
När hon nästan var framme vid porten hör hon hans kompisar säga det som de flesta tyckte om henne.
- Ge upp henne, man ! Hon är för svår. Hon är trevlig och söt men hon är för svår för dig. Hon är för svår för alla på den här skolan. Slösa inte tid. De finns andra ! Fattar inte att en etta kan va så svår!
Hon skrattar lite tyst för sig själv och innan dörren går igen bakom henne hör hon Toms försvars replik.
- Jag vet, men det är bara nått speciellt me henne.