I väntan på en liten Rebecka som ska komma till mig här i norrtälje så gick jag in på Facebook. Hade bland annat fått ett mail från Sofia i min klass. Det fick mig att börja tänka. Om sådär 3 veckor är grundskolan över. Jag har gått i grundskolan 9 år nu och lärt känna så många underbara människor. Jag har gått igenom mycket under de här 9 åren. Från en liten flicka, till en 13 åring fjortis till den säkra tjejen jag är idag.
Mailet fick mig att tänka på att om 3 veckor är de många människor jag aldrig kommer se igen.  Det fick mig att tänka på vilken saknad jag kommer känna efter min klass, underbara 9M.
Första dagen jag gick i den klassen var i 7an, jag kommer ihåg att jag ringde till klara i min gamla klass och grät och sa att alla verkade helt knäppa, haha. Idag är dom dära knäppa människorna som en familj. Vissa dagar hatar man dom, andra dagar älskar man dom. Det som är bäst i vår klass är att alla kan vara sig själva.  Ni vet när man väl börjar tänka på grejer från sjuan kommer alla minnen upp. Kommer ihåg Adrians Steneros leende första dagen alla presenterade sig för mig, jag kommer ihåg hur Julia grip alltid satt och petade i maten så att alla andra tappade apptiten. Jag kommer ihåg Matilda Aspegrens röda väst som hon alltid hade under hela 7an. Små detaljer kommer jag ihåg...
Sen kommer jag såklart ihåg minnen som betytt nått för mig. Eller stunder då jag blivit helt varm i bröstet och tänkt " gud vad jag älskar er, 9M "  Kommer ihåg alla intriger, bråk, rykten och skvaller ... Vi är en dramatisk klass, det är det ingen tvekan om! Jag kommer ihåg när vi alltid sa Julia jansson, om man bara sa Julia visste ingen riktigt vem man pratade om. Kommer ihåg när jag och Rebecca var de bästa kompisarna i hela världen, kommer ihåg hennes, Cws och min blogg trio, kommer ihåg när jag och Greta var bästa kompisar, alla hemma kvällar då vi bara satt och snackade.
Men nånstans på vägen blir de underbara stunderna man levde i till minnen som inte känns verkliga.
Känns som att jag har varit en helt annan människa i vissa av stunderna, känns också som att många av personerna i klassen också har blivit en andra människor.

Jag kommer sakna stunderna i klassrummet när alla sitter och skrattar, eller stunderna när nån skämtar och helt plöltsligt blir det världens spektakel i hela klassrummet och alla sitter och skämtar. Jag kommer sakna dom grejer som jag idag tar för givet. Jontes superglada, jobbiga hälsningar i korridoren som jag har blivit irriterad på men som jag egentligen älskar. Kommer sakna att se Rebecca och Cw stå och bråka, spraya parfym, spruta vatten eller mula varandra. Något som jag också verkligen hatat innan ! 
Jag kommer sakna hur det känns att stå på scen med er, när konserten är klar och alla tar varandras händer och ler och tackar publiken, jag kommer sakna den sammanhållningen!

Nu blir jag varm i bröstet och tänker igen " Gud vad jag älskar er, 9M "