Mitt superhjälte kapitel är inte slut än!

Jag sitter och pluggar lite engelska, plötsligt hör jag ett stor brak, blir livrädd när Melker skriker, blir livrädd och hör inte varifrån det kommer, tänker först springa upp för trappan men hör att det kommer från tvätt stugan, mitt hjärta börjar slå i 120 eftersom att vi bara har stora och tunga saker därinne. Från att dunsen hörts var jag inne i tvättstugan på tio sekunder högst. Får panik när jag ser att torkskåpet (ett stort sådan) har rammlat omkull och att Melker ligger precis under det. Man förstår att hjärtat är det starkaste som finns, för allt jag tänkte med, allt jag bar med, det var hjärtat. Jag bar upp det tunga torkskåpet till sin plats igen och Melker ser inte så skadad ut. Han hade inga alvarliga skador, det han grinade för var att han var chokad, jag däremot skakar, grinar och klappar och pussar på honom. När han tillslut slutat grina frågar han mig om vi kan se råttatouille (filmen) och jag bär upp honom och går uppifrån trappan till hans rum, lägger ner honom i sängen, sätter på filmen och ligger brevid honom och börjar så småning om lugna ner mig. När det väl gäller, är det bara hjärtat som agerar.