Hon, hon hade alltid tyckt att hon kunde se på livet ur så många dimensioner. Det var något hon gjorde bäst, kunna se och förstå allt.
Nu satt hon där på bänken och önskade att hon kunde hålla någon i handen,
eller vara hemma där hon kunde dela sina tankar med en alldeles för bra vän.
Hon såg inte alls i olika dimesnioner på än och samma gång,
hon såg och förstod allt men hennes huvud struktuerade alltid upp det i olika banor,
hon delade upp två versioner i sitt huvud för att få någon logik i det hela.
Ledset och dåligt.
Glatt och bra.
Hon förstod inte hur man skulle ge en hel bild när så mycket var så osammanhängande.
Hur beskriver man känslorna för någon som ger än rosor och kysser än i nacken tills man somnar men stundtals får än att vilja slå huvudet i väggen? Hur förklarar hon att någon som är så himla trasig är det mest fascinerande och vackra hon någonsin sett? Att hans mörker gav henne så mycket ljus.
För hur har man egentligen koll på livet när allt består av så många dimensioner?
Hur ska man kunna klura ut vad man känner när man känner 500 miljarder saker på en och samma gång?
Hon antog att det var det som förvirrade henne så, att hon aldrig fick veta säkert vad hon kände.
Hur hon kunde vara lycklig, så lycklig att hjärtat kramade sig själv i bröstet men samtidigt vara livrädd.
Eller pirret som finns när man gör något farligt, något dumt. Alla missledda känslor som smyger sig på och gör en svartvit film till en enda stor gråzon.
Hon kommer ihåg hur hon redan som liten flicka hade problem med de olika dimensionerna av livet.
Enkelhet var något hon gillade och hon förstod inte varför folk skulle krångla till det så mycket. När de målade i skolan ritade hon på sitt egna sätt. Gräset var grönt i endast en grön nyans, solen gul i endast en gul nyans och himlen var blå. Inte ljusblå, inte mörklblå- den var blå. Fröken hade gång på gång sagt att "det är okej att blanda färgerna, hade inte det blivit fint?" "Fint?" tänkte hon och hon visste att fröken menade väl. Ändå ville hon fnysa åt henne eller skratta åt hur dumt sagt det va, men det fick man inte göra åt fröknar. Hon hade sett de andra barnens teckningar och hon var tvungen att hålla med om att hennes röda tulpaner inte var något speciellt jämnfört med de andras blommor som strålade av rengbågens alla färger.
Det var ju trots allt så mycket finare, att våga öppna upp för de olika nyanserna av livet,
att våga måla en himmel med alla färger av blå.
Våga vara så lycklig att det gör ont för att man är rädd att förlora det. Våga älska någon även fast att man vet att det betyder att man kommer sakna dem. Våga flyga fast att man kanske eller antagligen kommer falla.
Hon var ju inte den lilla flickan längre, hon hade sett livet ur alla dimensioner, alla färgnyanser. Nu kanske hon skulle vara tillräckligt modig att våga se och ta in det på än och samma gång.
Våga blanda lite färger och njuta av kontrasterna.
Blommor i olika färgor var ju fakiskt så mycket vackrare än några trötta röda tulpaner.
Nu är livet riktigt bra, vem kan vara ledsen när man fått en ros?
Igår erövrade vi The Box, en klubb i soho som har de mest galna och fantastiska sexshower- MAGI! Louise och jag mötte upp S på sen middag / tidig frukost. Åka hem och prata känslor och rädslor för att slutligen säga ord som inte kan sägas. Somna hand i hand med ett leende på läpparna.
Denna dag har spenderats med bakishäng i south kensington. Pannkisar , ägg och avokado macka och lite energi och vitaminer från färskpressad juice. Vidare till Notting Hill och mina favoriter Filippa och Vendela. Skvaller, framtidsplaner och hjärndödhet. Gillar alla häng med dem dock.
Nu vankas det filmkväll för att ladda batterierna för morgondagens planer. Massa att plugga!
De som känner mig väl vet exakt hur jag är. Kan glömma bort att äta dagar när jag är stressad. Perfektionist som bara måste lyckas med allt jag gör. Känner alltid att jag snubblar vid mållinjen. Ringde mamma förra veckan och berättade hur ledsen jag var över att "misslyckats på min presentation" och var så besviken på mig själv hela dagen. Idag fick jag höra att jag fick ett A. Helt sjukt att man kan missbedöma något så stort. Sovit en timme idag pga alla inlämningar denna vecka och nästa.
Fotade mina vackra vänner Filippa och Vendela i söndags och igår spenderades timmar i the dark room för att framkalla dem. Slutade med en snabblunch i South Ken. Nu fortsätter pluggandet och hoppas jag avslutar i någorlunda tid så jag får några timmars sömn inatt. Som sagt, missar hellre sov tid när jag dansar med vänner än att sitta i svettiga mjukisbyxor och panikskriver med kaksmulor över hela tangent bordet. Fellan då!
Alltid älskat JT men denna video är ju helt sprudlande av fnitterkänslor, åh vad härligt. Detta är dessutom min favoritlåt just nu och texten är så sommrig och mysig.
Älskar hur den förklarar hur man kan bli beroende av en människa, att träffa nån ny och spännande som
man plötsligt vill hänga med hela livet. Enkelheten i kärlek när det bara är rätt. Jaja, helt magisk helt enkelt.
"Said all I want from you is to see you tomorrow And every tomorrow, maybe you’ll let me borrow your heart And is it too much to ask for every Sunday And while we're at it, throw in every other day to start"
He paused and looked at her, and then all at once something in the utter childness of her beauty seemed to puncture his anger like an inflated tire, and render him helpless, uncertain, utterly fatuous.
Sitter och lyssnar på alla Lana del reys låtar medan jag skriver nu. Helt genialisk är den kvinnan. Så fort jag är tillbaks i London efter lovet så ska jag gå på hundratals konserter. The script,John mayer, one republic, gavin degraw, ron pope, wakeywakey och lana är helt klart högst på listan! Då kan jag dö lycklig.
Så nu är det tillbaka till pluggandet. Lets do this feli!
Mina älsklingar är äntligen här och fått krama ut lite lycka ur dom och suttit och stirrat på mina vackra vänner medan vi uppdaterade varandra om vad som hänt de senaste månaderna, vilken varm känsla som smyger sig på utan att de ens förstår. Dessa två tjejer betyder så himla mycket för mig. Och de är helt magiskt att ha dom här.
Förfest och Beerpong hos filippas gymnasie kompisar som var superhärliga, vidare till maddox och lite dans, det vi gör bäst helt enkelt. Klubbarna känns så mycket mindre i London efter våra månader i NY men sällskapet är faktiskt allt, Gud så kul jag hade. Lördagen spenderades i Clapton med pannkaksfest med min favorit filur, åt glass och pratade om livet och fåniga historier medan vi blev sentimentala till John mayers- keep me where the light is live concert i LA spelades på en dator med för dåligt ljud. Kunde dock inte bry mig mindre. En himla lycklig dag.
Nu ska jag då gjort massa skolarbete och sen in till hyde park för att möta tjejerna och förhoppningsvis krama lite på Julius som jag inte sett på hundra år. Så jag säger det igen, är inte söndagar rätt magiska?
Bara för att jag har världens sötaste lillebror (förlåt, lillebröder) som ber mig blogga mer så kommer ett litet hastigt inlägg bara för dig Bolla!
Nu ska jag in till kensington, plocka på mig en kamera och köpa lite ny film innan jag åker tillbaka till richmond för massa plugg pch inlämningar jag måste bli klar med. Hoppas kunna bli klar innan 7 så jag kan unna mig en drömklänning jag spanat på i hundra år.
Nu ska jag hoppa på tåget men tänkte bara säga att bilderna är i princip gårdagens höjdpunkter i bilder. Trädet är helt magiskt vackert och ligger i en fantastisk trädgård i Richmomd. Mysläsning med forni och ett quote som bara är för bra och jag tycker och hoppas att det får folk att tänka till. Det du säger om andra säger mer om dig själv, tänk på det ni!
I really don't know what to say. Just recieved this beautiful painting from the incredibly talented fashion illustrator and fashion designer. Her paintings and illustrations are beyond beautiful and I am soooo flattered that she decided to paint this picture of me and my best friend Linn. Thank you so much Abla, I'm a huge fan of your work and this is just too sweet! Think you all should read her blog ( http://ablacadabra.blogspot.co.uk) to see all the other incredible work she have done! Thank you, thank you, thank you!:)) Lots of love , F.
Hur fantastisk är inte dessa bilder? Så överlycklig att den magiska fashion illustrator och designern Abla Zemmama tog sig tid att måla mig och min bästa vän Linn. Helt otroligt vilken talang kvinnan har. Spana in hennes blogg ( http://ablacadabra.blogspot.co.uk/2014/03/weeren-blog.html ) så hittar ni massa andra supercoola bilder och målningar. Detta gjorde verkligen min dag. Tusen tack igen, Abla.:)) Massa pussar och kramar, F.
Eller sucka högt i flera minuter så att grannarna skulle höra
och radera alla ord från alla kärlekslåtar i hela världen som fick henne att känna dom där tusen känslorna på en och samma gång.
Hon kände att hon ibland borde dela ut en manual till folk, så de hade någon slags aning om vad de hadskades med. "Hej, här har du en liten osäker och galen själ som behövs vårdas med omsorg." Men så var det ju inte alltid heller, hon var inte sådär fjärilstunn alltid, bara ibland när hon hörde ledsna låtar eller vackra ord från människor på tv. Då ville hon krypa ihop i ett hörn och fly från alla känslor.
Hon ville bara stänga av ibland, sluta känna allt så färgstarkt.
Vissa människor älskar i olika färg av rosa, hon kände bara rött.
Vissa människor saknar och sörjer i en gråskala, hennes sorg var så mörkblå att havet hade blivit avundsjuk.
Hennes toppar och dalar var så intensiva att hon själv fick göra sitt bästa för att hänga med. Och hon skulle gång på gång fly från killen med det finaste leendet hon sett i hela sitt liv, för att se om han följde efter henne.
Vem orkade egentligen med en sådan bergochdalbana på en vanlig ohändelserik måndag?
Men han, han gillade trotsallt att äta choklad med popping candy och gummybjörnar. Kanske var det så han såg på henne, med eller utan manual så förstod han, att liksom chokladen,
var hon en osammanhängande blanding som trotsallt passade honom väldigt bra i smaken.
Hej hopp kära läsare, tänkte att eftersom så många frågar om både London och New york så kunde jag i alla fall hjälpa er alla New york sugna på en och samma gång. Några av mina bästa vänner från NY har ett företag som hjälper studenter att hita boende under deras tid i världens coolaste stad. De är själva från Norge och flyttat till NY som Studenter och pluggat på PACE collage och flertal andra universitet på Manhattan och deras affärside har byggts på att förse studenter med det som de själva hade problem med när de var nykomna till New York. Så detta är en kanongrej för alla skandinavier som inte har tid eller lust att fixa med social security number eller betala galna security deposits. De hyr ut lägenheter i 1, 2, 3 månader eller även ett helt år.
Jag åkte inte med detta eftersom jag hade boende och skolan i ett, vilket jag ångrar i efterhand när jag kollat på prisskillnaderna mellan dessa fräscha lägenheter och den lilla hålan jag bodde i. Jag bodde på upper east side, så missförstå mig rätt, det var hur bra som helst men hade jag haft bättre framförhållning hade jag kollat runt för andra alternativ.
Hursomhelst, deras hemsida ärwww.manhattannext.com och ni kan även kika in på deras Facebook och instagram sida som går under samma namn: Manhattan Next.
Och grädden på moset är att dessa killar har superdealar när det gäller olika sports games, konserter, broadway shows ( jag rekomenderar Chicago och Mise and Men) och även Uber car service om det skulle behövas.
Spana in deras hemsida och kommentera gärna om ni har mer frågor. Killarna som driver företaget är superambitiösa och hjälpsamma så de finns att kontakta innan och under er vistelse både på telefon och genom mail vilket är en kanonhjälp för att få en bra start på din resa. Personligen är detta något jag rekomenderar för att det är företag av skandinavier och studenter som själva varit i denna situation och kollar man på bilderna på lägenheterna de hyr ut så kan man inte hjälpa att drömma sig bort. Att vakna upp i den sängen döbakis känns faktiskt inte så himla jobbigt ändå.
Hopas det hjälper eran planering lite. Ha en magisk kväll,
Jag tror jag har en fallenhet för att bli kär i människor. Inte för hur de ser ut utan för vad de gör. Små saker. Det är något som fascinerar mig så otroligt mycket.
Vad personen äter för frukost. Om personen är en svart kaffe med en torr knäckemacka- person eller går upp extra tidigt för att göra bananpannkakor med kanel och röda äpplen på toppen. Hur en person otaliga gånger kammar igenom sitt hår med fingrarna när den är nervös. Rodnar du eller blir du babblig när du pratar med någon du gillar?
Vilken måltid som är den absoluta favoriten. Skulle du välja en banan över en piggelin glass?
Hur personen skrattar. Jag hoppas personen skrattar med hela kroppen, ett sånt skratt där hela själen blomstrar.
Hur personen klär sig. Är du som jag som gång på gång lämnar huset med tröjan ut och in?
Eller ser du till att alltid ha perfekt strykna kläder men ändå alltid lyckas missmatcha strumporna?
Vad personen tänker på när den är tyst. Har du varit kär? Har du krossat hjärtan? Har någon krossat ditt?
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Eller är du som jag och bara tror på det där "klicket"?
Hur den pratar om saker den bryr sig om.
Småsaker.
Småsaker betyder så himla mycket.
Det är det som gör en människa.
Det är trotsallt inte bara ens namn, eller vem man är som definerar än.
En kvinna jag dyrkar är definitivt fantastiska Michaela Forni, en tjejkompis jag aldrig haft. Så många kvällar som jag gjort en kopp tee i min mugg som aldrig tar slut, bäddat ner mig i sängen med melankolisk musik och försvunnit in i ett samtal mellan Michaelas texter och min egen snurrande hjärna. Blir alltid så inspirerad till att skriva när jag läser hennes texter och hoppas verkligen att jag någon dag kan skriva något som folk känner igen sig i. Detta är min nya favorit. Så himla vacker. Har ni någon Forni favorit?
Ingen sa att det var enkelt.
Ibland undrar jag vad som hade hänt om jag inte sagt stopp. Om jag inte haade sagt att nu slutar vi med det här destruktiva beteendet. Om jag inte hade tänkt med hjärnan istället för med hjärtat. Hur mycket mer smärta jag hade känt. Hur många fler nätter jag skulle kliat på hans rygg. Det är den skillnaden mellan ena sekunden en klump i magen och andra sekunden tusentals fjärilar. Det är det jag gillar. Älskar och hatar.
Det kanske fanns något som sa ifrån. Tyckte att det räckte med all storm. Insåg att mitt hjärta kommer att sprängas om det aldrig får dunka i lagom takt.
Men den här likgiltigheten. Jag klarar inte av den. Det är inte jag.
Har verkligen varit världsämst på att blogga på sista tiden, finns många anledningar till detta och jag vet att jag kommer bli sur på mig själv om några månader över det. Bloggen är för mig ett sätt att dokumentera och komma ihåg allt jag gör, stort som smått. Veckan har flygit förbi, med ett efterlängtat lov, massa shopping, utgång, magiska middagar och sköna häng känner jag mig som en människa igen..
Mamma var här i några dagar och kan erkänna att det var det bästa som kunde hända. Hon skämde bort mig med middagar och musikal och massa kärlek, oj som jag saknat människan. Fick sova i en riktig säng på hotellet vilket också var en riktig lyx för mig som blivit van i att sova i min lilla universitetsbädd. Lite musikal i form av Thriller och massa efterätter. Fälla några tårar när vi lämnade varandra för att slutligen behöva ladda om till midterm exams. Förra veckan var det hundratals inlämningar och prov så när lovet knackade på dörren var jag halvt död.
Lovet kunde dock inte börja bättre , en fet beyonce konsert som var helt orealistiskt bra, vilken gudinna. Massa dans med Klara, Vanessa, Hedvig och Johanna på Lördagen på Chakana. Biomys med klara i Notting hill, Milkshake och Hammburgemiddag med Tia i Soho, mys och soldag med Vanessa i Richmond park, Bio och middag med Martina, otaliga dejter med S, picknick vid Thames, röttvin, hångel och middag på en bänk i parken mitt i den bläcksvarta natten, utgång med Martina och Cathrine, världens roligaste busstur hem för att sova i Martinas sköna säng, shopping och frozen yogurt, Burgers and Lobster besök med Cathrine snacka kärlek och snusk, filmkvällar med dairy mil och häng i Claphamn osv.
Nu är det bara att ladda om och börja förbereda sig för finals som kommer snart, dålig dajming för mina party prinsessor att komma till London. Längtar så jag har svårt att andas. Ses snart mina älsklingar! MME. Wihoo.
En vanlig tjej född 1993, dampglad och superdjup.
Lever Universitet livet i Richmond & är anställd av två olika Hollister. Pendlar mellan LONDON, STHLM & NYC.
Älskar att resa och vara med vänner och familj.
Tack för att du läser min blogg, det gör mig glad.