Dog days are over.- Jettman photography

 

9/11

Vilken hemsk historia detta datum har. Vaknade imorse utan att ha riktigt koll på vilket datum det var, poppade lite glada låtar, dansade runt i köket medan jag gjorde frukost och det var inte förens jag kollade mjölken jag insåg hur fel det var att dansa runt en dag som denna. 9/11, dagen då tusentals liv avslutades under terrorattacken av tvillingtornen i NY. Dagen då vår gamla utrikesminister Anna Lindh för tio år sedan blev knivhuggen till döds på en gata runt NK.

Idag arbetade jag med att dela ut tidningar på Anna Lindhs minneskonsert i Kungsträdgården. Mäktigt att få se vad fina människor de finna som är med och arrangerar ihop ett sånt stort event. Med artister som loreen, Eva Dahlgren och Benny Anderssons orkester hedrades Annas minne på bästa tänkbara sätt. Hennes vänner och arbetskamrater höll fina tal som fick folk att minnas vår gamla utrikes minister inte bara för vad hon jobbade med, vad hon bidrog till världen utan också vem hon var som person. Temat för kvällen var till minne av ANNA LINDHS MO / D, inte mord utan mod. Att de fokuserade på att minnas det bra istället för det sorgliga.
En fantastisk kväll som var så kul att vara en del av. Gud vad jag gillar att jobba event.

Skulle kunna berätta så mycket mer men ska upp om sju timmar. Nu är det dax för kel med Måns och sedan några få men sköna timmars sömn. Godnatt fina läsare.

SANTORINI

 
 

And I hope you remember how we danced.



Förlåt, men jag kunde inte hålla mig. Den här videon och låten blir aldrig dålig. Så himla euforisk att det finns inte. Spola fram lite om ni inte vill se ett långt intro, men kolla hela om ni vill ha den ultimata 1D-upplevelsen, Hihi.

SHOOT

 


 
"The third photoshoot this weekend this time with the always smiling and very cute upcoming model @feliciaweeren with Sthlm as background:)" Skrev duktiga Oscar från Jettman photography. 


Som ni förstår har dagen varit full rulle. Gick upp 6.30 för att förbereda mig för fotograferingen vilken är en väldig procedur. Duscha, inpackning, olja, raka benen, smörja kroppen, plocka ögonbryn, makikyr & pedikyr. Ja, you name it. Behövs ju faktiskt så mycket mer än bara skönhetssömn, även om många inte vill erkänna det.
När jag var klar gled jag in mot stan för att ta farväl av min kära norska vän Eivind som var på besök i Sverige i helgen. Världens lyckopiller den där, förstår knappt nu hur mycket jag saknat den människan. Hursomhelst, så åt vi frulle på espresso house och snackade strunt i någon timme innan han var tvungen att åka till Arlanda och hem till Oslo. Deppigt att säga hejdå, men ändå så värt att få träffa honom igen. Efter frukosten åkte jag till Elin i Hammarby sjöstad och solade, lunchade och fixade det sista inför plåtningen. Mötte upp Linn i stan och hon var världens bästa hjälpreda på fotograferingen också. Oscar och jag var supernöjda. Sophie droppade in efter ett tag och kunde knappt förstå det själv hur fantastiskt stöttande och otroligt fina vänner jag har. Från att vara gråtfärdig på morgonen för att jag var så missnöjd med mig själv till att vara omringad av mina älskade vänner som fick mig känna mig fin och uppskattad. Magiskt. Är så tacksam och hela photoshooten var i tema lycka, leende osv så att ha dem där hjälpte enormt. Ska lägga upp bilderna här så fort jag fått dem!
Efter shooten var jag helt slut så jag och min lilla trio, Sophie och Linn åkte till Vapiano och åt lite middag. Älskar mat, älskar vapiano. Kom hem för någon timme sen och har tvingat i Måns mat, han blir inte frisk och blir smalare och smalare. Känns inte som min katt längre när man klappar på honom och det gör ont i bröstet. Men känner att bättringen är på väg, det måste den vara.

Godnatt fina läsare, jag svarar på era frågor som gör mig så glad så fort jag hinner. Just nu är det så mycket med mitt möte på ambassaden men lovar att svara efter det! Ge inte upp på mig, hehe. KRAM
 

.

Det var en av de sista sommardagarna, luften var fortfarande varm och det var en av de vackraste kvällarna på hela sommaren. Kanske var det just därför, för att hon visste att det snart skulle vara slut som det var så fängslande.  
Om bara några dagar skulle luften bli kallare och snart inte ens skulle komma ihåg hur det kändes att ha solen brännandes mot kroppen. Och den där pirrande, magiska känslan av att det fanns oändliga möjligheter skulle succesivt försvinna och slutligen gå i ide fram tills nästa sommar. Sensommar förberedde dem för så mycket och hon kände redan hur hon hade förändrats i väntan på just det. Sensommar till höst, höst till vinter och om många långa månader skulle det slutligen bli vår. Då skulle återigen den magiska känslan krypa in i kroppen som att den aldrig riktigt försvunnit. 

Nu låg hon på filten på bryggan, kände hur några få envisa myggor satte sig på henne och det började klia, och hon kunde inte bry sig mindre. Hon skulle bära myggbetten med stolthet, med känsla av att hon hyllade sommaren genom sina sönderkliade armar. Det var något vackert i den gesten tyckte hon och hon log för sig själv. 

Medan hos iaktog himlen, som under månader bytt ut sin färg från mörkblå stjärnklar himmel till numera blacksvart himmel, dansade tankarna iväg. Hon tänkte på allt och hon tänkte på inget. Hon tänkte på saker som gjorde ont och saker som inte kändes. Nånstans mellan hennes funderingar händer det. Hon ser det, för första gången i sitt liv. Ett stjärnfall. Det betyder att man fick önska sig någonting? Eller rättare sagt vad som helst. Tankarna började rulla, på allt ifrån de mest ytliga sakerna som skulle innebära matriell lycka slutligen till de mest rensonabla önskningarna. Så som skydda alla de jag älskar, lycka till alla jag bryr mig och liknande önskningar. Plötsligt slöt sig hennes tankar runt en av önskningarna som hon tänkte så förbipassande att hon borde ha missat den.

"Att alla personer känner likadant för mig som jag känner för dom". Hon öppnade ögonen och det kändes som att hon hade lasersyn genom mörkret, hon såg allt kristallklart. Hur hon aldrig hade behövt oroa sig för vad någon tyckte, för hon skulle veta att de kände som henne. Att sluta behöva oroa sig för att man var den som brydde sig mer och att kunna se på en människa och veta att den känner exakt samma kärlek och värme när den möter din blick. Och tvärt om. Plötsligt kändes vinden kallare, var det inte därför hon stannat upp vid just den önskningen. Att de personerna som du brydde dig för lite om eller inte gillade aldrig skulle känna att de var svikna. Att garanterat aldrig kunna såra någon igen, då den skulle få tillbaks de känslorna som den gav.

Tankarna fortsatte snurra och glädje sköljde över henne samma sekund som en sorgsen känsla erövrade hennes tankar. Hon visste inte om hon var ledsen eller glad och överväldigad av sina egna tankar började hon frysa. Hon gick tillbaka in i huset, kramandes med filten och lyssnade på musik så högt att hon trängde ut tankarna. Den natten drömde hon om det ändå, när musiken inte kunde hålla tankarna borta.

Hon såg hur hon fick tillbaks det hon ville ge, hur obesvarade känslor, besvikelser och krossade förhoppningar inte fanns. 
Sist men inte minst såg hon hur kärleken tappade värmen och magin när man visste vad man fick. När man tänker efter är det inte så konstigt. När huvudingridiensen i kärlek tas bort byts hela konceptet ut. Utan rädsla finns ingen kärlek. Utan ovetandet av ens egen balans, att garanterat veta att man inte kommer falla kommer det inte heller finnas någon lycka när man blir fångad. Utan rädslan att förlora någon, utan behovet att kämpa för att någon ska fastna och sen hålla kvar, utan rädslan för obesvarade känslor förloras så mycket. Utan rädsla försvinner kärlek. För ingen vet vad det man har betyder förens rädslan för att förlora det lägger sig i. 

Finaste läsare.

Jag har sagt det hundra gånger och kommer säga det hundra gånger till : BLIR SÅ GLAD NÄR NI KOMMENTERAR. Då känns det som att jag faktiskt pratar till några istället för att vara någon schizofrenisk övertänkande människa.  Så nu ska jag för en gångs skull vara snabb och svara på dem. 

Linnea:
Vilken fin blogg du har felicia! 😍 Måste bara fråga dig vart dina snygga döskalle grejer kommer ifrån samt det fina kortet du köpte!
 
Åh tack så mycket, vad glad jag blir! Armbandet kommer från en guldgruva i Santorini, märket var italienskt och hette Nueva eller något sånt. Du kan säkert googla fram det, jag älskar den! Ljuslycktan finns på Orrefors, finns i tre olika storlekar och även i olika färger. Kortet hittar du på Lagerhaus, jag köpte min i Nacka forum. Finns även andra härliga tryck så köpte ett par som jag kan byta ut när jag tröttnar på dem haha. Hoppas du hittar allt! KRAM.

Anna:
åh vad fin kjol!! vart är den ifrån?

Tack Anna, det är faktiskt min sommarfavorit har nästan använt den för mycket på sista tiden. Köpte den på rean på Zara, den är magisk. Lite transperant, i beige/rosa färg med slits på ena sidan. Hoppas verkligen du hittar den för det är det perfekta plagget till allt! Lycka till!! KRAM
 
Anonym:
Med vilka reser du med till NYC , alltså skola osv ? :)

Åker med Studin (http://www.studin.se/) efter att en vän rekomenderade just den kursen och paketet jag ska göra, skolan heter Wall street language och ligger mitt på manhattan. Om man inte vill plugga i NYC så har de resor runt om i hela världen, farligt att börja kolla för det finns så många bra resor. Hoppas du hittar nått som passar dig! Kram kram
 
Victoria
Du har ju vart ute och rest, har det haft något med jobb att göra eller bara för att ta semester? Vad har ni gjort liksom, verkar som att du gjort mycket kul! Kram


Hej Victoria, tack för din fråga! Jag älskar att resa, har väldigt svårt att värva ner hemma så min lilla semester måste jag ta i utlandet. Började året i Mexico vilket var en av de häftigaste länder jag varit i, fantastiskt väder, fin kultur, vacker miljö och supertrevliga människor. Där var jag bara på semester med familjen som nyårsresa. I april var jag i både London och Paris, har skrivit ett inlägg om de båda resorna längre bak i bloggen om du orkar knappa dig bak. Hälsade på mina bästa vänner som bodde i de städerna under den tiden, så var faktiskt också bara semester. Inget vilande dock utan bara fest, fina middagar, sightseeing och väldigt mycket shopping. Efter studenten har jag varit i Marbella med familjen, då vi precis köpt lägenhet där och sen en vecka i santorini, 6 timmar i Aten och slutligen ett dygn i Belgrad. Den resan gjorde jag tillsammans med en arbetskollega som var sugen på en vilosemster. Vi bokade cirka en månad innan och den resan var verkligen det perfekta avslutet på sommaren. Känner mig jätteutvilad och mår så bra just nu. Ska du resa till ett specifikt ställe så får du jättegärna berätta, brukar ha lite guldgruvor i varje stad! :) Tack igen för en bra fråga! KRAM
 
Anonym:
vad gör du för att hålla dig i form? :)
 
Hej anonym, tack för att du kommenterar min blogg!
Önska jag hade något bra svar på denna fråga, men tror det ligger mycket i rutiner och vardagssaker. Jag har väldigt bra ämnesomsättning, alltid varit smal och lång så har väl haft bra förutsättningar. Däremot har jag varit mycket mer vältränad förr, mer muskler och bättre kondition. Nu har jag haft problem med halsen en längre tid vilket gjort att jag slarvat med träningen. Men jag älskar att promenera och är väldigt kräsen när det kommer till mat. Mina föräldrar och plastföräldrar är superduktiga på att göra bra mat så har fått en väldigt bra matkultur och har därför svårt för "vanlig mat" som falukorv och makaroner. Istället äter vi mycket lax, kött och kyckling och goda sallader då båda familjerna kör GI. Tyvärr är jag ett stort fan för efterätter och godis, så även om jag äter bra mat så har jag oftast ett djävulskt sötsug.  Jag har ett gamalt träningsschema om du vill att jag mailar det till dig? Eller så kan jag skriva om det i ett annat inlägg?:) Du bestämmer! Kram kram



Tusen tack för kommentarerna, igen. Kvällen blev redan mycket roligare. Nu ska jag sova, godnatt.

Bästa Maria äntligen 18 år

Gårdagen rockade. Sitter och fnittrar för mig själv just nu. För det första så fyllde världens gulligaste Maria 18, vilket firades med sushi, god dricka, nostalgidans och slutligen in till krogen. Finns många roliga stunder jag kan berätta om igår, som att jag och Elin verkligen inte kunde hitta white room utan var helt säkra på att vi var på rätt ställe men klubben försvunnit. Spårlöst. Eller hur jag dansade med obama( Elin maskerad till Obama) hela kvällen and that guy can move, eller hur hon gick rakt in i en stolpe utan en skråma.

Finns flera minnen som dyker upp på näthinnan och ger mig fnissattack, men tusen tack till alla mina fina vänner, speciellt till Maria, Elin och Linn för denna kväll. Kommer jag komma ihåg länge.

Massa kärlek,
Er feli.

Surskulle

Hej hopp kära vänner, hoppas ni mår bra. Idag vaknade jag tidigt och var supertrött kunde inte sova igår för låg bara och tänkte och oroade mig över saker. En klassiker helt enkelt. Ibland önskar jag att jag inte tänkte så mycket, att jag slutade överanalysera och spela om saker, konversationer i mitt huvud tills jag blir helt snurrig. Men det är ju inte alltid så lätt, dessutom är det rätt intressant ibland.

Hursomhelst, tillbaka till vad jag ville säga. Jag gick upp, åt lite frulle och duschade. Scrubbade mig så nu är jag likblek igen, typiskt. Gick till bussen med Fabbe och mötte mamma i Nacka, vi köpte present till marran och sen lunchade vi på Melanders. Var duktig som inte handlade nått till mig själv, förutom kortet på andra bilden men det tyckte jag att jag var värd. Nu ligger jag i sängen och tänkte ta mig i kragen och vara lite produktiv. Promenad pch fix inför NY. Ska svara på era kommentarer också, så fort jag har tid! Blir verkligen så glad att ni kommenterar så glöm inte bort det när jag är seg på att svara.

HÖRS SEN! Kram

En enkel trippel.

 
 

I hope you dance.

Listen to iron maiden baby with me

Sitter och äter lite godis efter att packat upp, städat och fixat hela min garderob sen klockan nio imorse. Har varit superdålig på att ha koll på bloggen medan jag varit på semester, men med abstinens är det så härligt att vara back on track. Som jag saknat detta, bloggen och er. Extra kul är det är att komma tillbaka till kommentarer, så ni fina själar som ger denna blogg lite liv, fortsätt med det, jag blir verkligen jätteglad!! Självklart kommer jag då svarar på kommentarerna. Så här kommer det:
 
Amanda

Hej Felicia! 

Först och främst måste jag säga att du är SÅ fin!! Men jag har en fråga till dig hehe, hur gör man för att börja jobba på Hollister? Är det så att ni måste gå fram till mig och fråga eller kan jag söka jobb själv? Hålls hela intervjun på engelska och är det viktigt att man är superduktig på det? 

Vore jättetacksam för svar :) 

KRAM

Tusen tack Amanda för det snälla orden, blir så glad!:) För att jobba på Hollister kan du antingen bli tipsad om från någon som redan jobbar, rekryterad på stan eller i vår butik eller så kan du själv ta till dig lite mod och komma in och söka jobb själv. Alla som jobbar är supersnälla och kommer vara jättehjälpsamma. Förhoppningsvis jobbar jag när du kommer in och då kan jag hjälpa dig. Det du behöver tänka på är att inte vara nervös, min intervju gick jättedålig tyckte jag. Kändes som att jag lät som borat med min krackiga engelska men det gick ju faktiskt bra tillslut. Så noja dig inte för engelskan, då går det oftast bara sämre. Du ska i princip vara en glad, sprallig och duktig person, kunna prata standard engelska och vara över 17 år. Berätta hur det går sen och lycka till! Håller tummarna för dig! KRAM

Anonym

Vad är dina planer för i höst?

 

Hallå du, tack för att du kommenterar min blogg!
I höst, eller rättare sagt om 28 dagar flyttar jag till New york för att plugga engelska där i två månader. Kommer hem i December så jag kan fira min pappas och min födelsedag, jul och nyår hemma i Sverige innan jag flyttar till London i Januari. Kommer börja på Richmond university och plugga media journalistik i tre år.
Detta är planen som det ser ut idag. Som det känns nu är jag livrädd och dötaggad, men kul ska det bli.

Tack för den roliga frågan:) Kram

Mad but Magic.

 

Just wrong enough to make it feel right.

Hej mina fina och trogna läsare, hoppas allt är kanonbra med er!
Förlåt att jag försvunnit lite från jordens ände de senaste dagarna men haft full rulle som aldrig förr.
Längtar tills att berätta om allt kul jag har varit med om / kommer att vara med om eftersom det är massa roddning inför hösten som tar mestadels av min tid.

Lovar att komma med ett inlägg så snart jag får tid att ge er en uppdatering som ni är värda.
Tusen tack för kommentaren med frågan vad jag ska göra i höst, den kommer svaras på med glädje!

Ha en fin måndag så hörs vi snart.
KRAM

.

 

LDR.

I was in the winter of my life, and the men I met along the road were my only summer.
At night I fell asleep with visions of myself, dancing and laughing and crying with them.
Three years down the line of being on an endless world tour, and my memories of them were the only things that sustained me, and my only real happy times.
I was a singer - not a very popular one,
I once had dreams of becoming a beautiful poet, but upon an unfortunate series of events saw those dreams dashed and divided like a million stars in the night sky that I wished on over and over again, sparkling and broken.
But I didn't really mind because I knew that it takes getting everything you ever wanted, and then losing it to know what true freedom is.
When the people I used to know found out what I had been doing, how I'd been living, they asked me why - but there's no use in talking to people who have home.
They have no idea what it's like to seek safety in other people - for home to be wherever you lay your head.
I was always an unusual girl.
My mother told me I had a chameleon soul, no moral compass pointing due north, no fixed personality; just an inner indecisiveness that was as wide and as wavering as the ocean...
And if I said I didn't plan for it to turn out this way I'd be lying...
Because I was born to be the other woman.
Who belonged to no one, who belonged to everyone.
Who had nothing, who wanted everything, with a fire for every experience and an obsession for freedom that terrified me to the point that I couldn't even talk about it, and pushed me to a nomadic point of madness that both dazzled and dizzied me.

I belonged to no one, I belonged to everyone.

Första lediga söndagen på säkert ett år, känns helt overkligt. Vaknade vid tio och åt frulle. Nyvakna, svullnade ögon som långsamt vaknade i en härlig kombination av egenplockade jordgubbar och kusmi tee.

Dagen har överlags varit det jag verkligen behövde, långfrulle, solning, bad, simning och god mat. Skönt att ha mamma och Kenny hemma, Måns har slutat deppa.

Tanken var att jag och mamma skulle cykla ingarö runt men hon ballade ur i sista sekund, fasen. Nu äter jag lite guuwdis istället, fasen gånger två.

Hoppas alla hade en fin dag i solen! Kram kram

"Those who seek beauty will find it."

Im tired of feeling like Im fucking crazy.



Världens mest magiska kvinna, text, musik och videos. Blir inte mycket bättre eller mer äkta än såhär.

.

Hon hade längtat så.
Bort från strålkastarna och blixtrarna som riktades mot henne.
Bort från blickarna och händerna som kämpade för att röra vid henne.
Överallt kände hon deras behov av henne.
Som tände behovet till att vara det som de förväntade sig av henne.
Och hon, som krystade fram känslor och påklistrande leende för att vara dem tilllags. 
Folkmassans skrik, prat som slätades ut i en enda ointressant ljudvåg tills den inte uppfattades längre.
Och hennes blick som dött iaktog något som inte berörde henne. 

Hon hade längtat så.
Bort, bort från allt.
Hon drömde sig oftast bort,
till havet eller en ängslig tom stig.
Att vara på något stort, ödsligt ställe som skulle få henne känna sig liten.
Liten och obetydlig.

Nu stod hon där,
fötterna rörde sig över den gråa, dammiga vägen.
Hon skulle kunna fortsätta på vägen i dagar utan att bli störd
och tanken tillfredställde henne. 
Under henns resa med endast hennes tankar som sällskap,
förstod hon att ensamheten inte var det hon sökte efter.
Medan hon vandrade på den änsliga vägen kände hon sig ensam,
och den känslan var inte alls så tillfredställande som det var tänkt att den skulle vara från första början.
Hon flydde från människor. Om och om igen.
Hon hade antytt att det var för att hon älskade den ensamma vägen, att det var något hon valt själv.
Men var det så att hon flydde från de människor som var fel? De människorna som hade behov på henne som hon varken kunde eller ville leva upp till.

Hon hade varit arg på sig själv så många gånger.
För att hon sårade människor, för att hon inte levde upp till deras förväntningar.
Hon hade upplevt hur deras obesvarade kärlek nästan kvävde henne och hur hennes dåliga samvete lämnade henne sömlös på nätterna. Hur ett par armar som skulle kännas beskyddande och varma runt henne fick det att kännas som att hon saknade luft i hela bröstet.
 
Det var då hon längtade bort, bort till ensamheten.
Men den gråa vägen som hon nu vandrade på var inte det hon sökte efter.
För hon insåg att hon hade känt sig ensam förut. Den där oönskade känslan som smög sig upp när hon minst anade det. Som när hon såg folkmassans händer utsträckta mot sig, när hon var i centrum av tusentals människor men ändå helt själv. När leendet spreds sig i hela hennes ansikte men aldrig nådde hennes ögon.

Hon längtade inte bort till att få vara ostörd, ensam eller obetydlig.
Hon längtade nog bara bort till någon som såg henne på rätt sätt, utan att kväva henne eller förvänta sig något av henne som hon inte var.
Någon som fick henne att känna sig mindre ensam.
Någon som älskade henne istället för att avguda henne.
För visst var det skillnad på att stirra blint på någon, och faktsikt se en människa.
 
RSS 2.0