You're not some boy that I can sway.

You know you can't give me what I need
And even though you mean so much to me I can't wait through everything.

Världens bästa dag.

Går inte alls att förklara hur fantastisk min studentdag var. Finns så många ord som passar in men ändå inte räcker. En dag fylld av ständiga dampfyllda glädjerus men även så mycket sorg. Studenten är en början på något och ett avslut av något annat, och att inse det när man kollar runt på människor man älskat och stundvis hatat i flera år är inte lätt. För så är det, man uppskattar alltid allt när det är slut. För fyy vilka bra år jag haft på Jensen norra, fantastiska vänner, minnen och en underbar vardag.

Såklart var det jobbigt att säga farväl till det, men tror alla håller med om att vi lämnade med flaggan på topp.

Dagen började med champagnefrukost hos Nike, hon hade fixat både bullar, champagne, och frallor. Så mysigt. Vi tog lite klassfoton och alla svepte champagne. Jag hade fått ett samtal från min coach dagen innan som berättat att jag skulle upp på scenen så jag vågade inte dricka något. Jobbigt det hade varit att vingla upp på scenen framför hela skolan.

Hursomhelst, väl på teatern höll rektorn sitt tal medan alla studenter satt och klappade och skrek i förväntan. Det tutades och dansades och man kände hur taket höll på flyga av. Vilken känsla.

När mitt namn ropades upp av rektorn satt jag och skakade. Helt sjukt. Fick pris för årets prestation och en motivering som gjorde mig svimfärdig. Priset var "det bästa och mest prestigefyllda på hela Jensen norra" och tack och lov att jag inte drack något på champagnefrukosten för när jag gick upp på scenen höll benen på att svika mig av chock. Spagettiben deluxe.

Resten av dagen gick fort, för fort. Mer champagne, lunch med klassen, utspring till världens finaste familj och vänner , flakåkning med mina locas Elin och Elin. Åka cab tillbaks till min mottagning och känna ölen torka in i håret. Väl hemma var det snabba puckar, duscha och fixa mig inför mottagningen. Känslan av att släkt och vänner droppade in, en efter en för att fira mig. Overkligt. Har aldrig känt mig så älskad och uppskattad. Kvällen skulle jag kunna skriva en bok om. Min pappa höll världshistoriens finaste tal, vilket jag aldrig kommer att glömma. Och hela kvällen var bara magisk. Allt tack vare min kära familj som hade fixat och trixat bara för min skull.

TUSEN tack alla som var med och fira, kommer aldrig glömma denna fantastiska dag.

Massa kärlek.

En dag på Hultsfred.

Igår var första jobbdagen på Hultsfred avklarad. Trots regn och rusk så hade jag superkul, mycket tack vare alla roliga människor. Jag och Stina kämpade i leran i flera timmar och minglade runt medan vi representerade favoritdrycken. Utan kanonsällskapet från henne hade jag nog varit ännu tröttare än vad jag var när jag kom hem. Däckade i sängen och vaknade av att jag trodde jag sovit i flera dygn. Fortfarande helt disig i huvudet.

Nu mot dag två, då allt det roliga börjar. Utmaningar och lite roligare artister.
Hörs imorgon! Kram

Fetast just nu.

 
 
Imorgon tar jag studenten, helt sjukt. Förstår det inte riktigt själv. Ett år för sent men känner mig fortfarande inte riktigt redo, seperationsångest är bara förnamnet. Men det blir säkert jättebra, ska se till att jag uppskattar morgondagen och har världens roligaste dag.

Nu ska jag stressa vidare med tusen saker som måste fixas, önska mig lycka till inför imorgon!
WOPPAA.

1.20 och 1.26

 
 
 

Hotter than a fantasy, lonley like a highway.

 

Everybody stands, as she goes by
Cause they can see the flame that's in her eyes
Watch her when she's lighting up the night
Nobody knows that she's a lonely girl
And it's a lonely world
But she gon' let it burn, baby, burn, baby
This girl is on fire..

Kusinvitamin

Precis haft ett möte ang två event jag förhoppningsvis kommer göra i sommar. Hoppas verkligen dom vill ha mig, tror det hade varit jätteroligt att testa nått nytt under sommaren.

Efter skola och möte mötte jag upp detta busfrö och fikade. Snackade lite skit och pratade om familj och framtid. Klassiskt kusinhäng alltså.

Nu är jag på g hem för att studera självständigt på de sista grejerna jag har kvar i skolan. Motivationen är borta för längesen, men måste få klart allt! Heja heja.

Hoppas alla får en fin dag i solen.

14 dagar kvar

Med bara 14 dagar kvar till studenten känns dessa sista dagar både roliga och sjukt jobbiga. Rädslan attt lämna alla de människor börjar fastna och man inser att om några månader ser vardagen helt annorlunda ut. 
 
Idag höll jag ett Svenska C tal, vilket var det sista jag behövde göra i alla kurser. Finito, helt klar. Lämnade tillbaks skolböcker och "togs bort från systemet". Fått slutbetyg i alla ämnen utom två. Lyckan och paniken över studenten kommer närmare och närmare. 

Jag är så stolt över vad jag åstakommit under mina gymnasie år, jag har vuxit upp, jobbat som en galning och nånstans på vägen också hittat mig själv. Har träffat så många fina vänner, åkt på resor, gått på fester som jag aldrig kommer glömma. Genom att  tänka på dessa fantastiska tre år blir jag lite rädd för att de bästa åren varit, men nånstans känner jag också att det bara börjat. Att studennten på ett sätt är ett slut för något underbart, men början på något bättre. 
 
Orkar inte spekulera vidare för mycket, för då får jag seperationsångest. Men känslan att veta att jag är två betyg ifrån att få de betyg jag satte upp som mål är helt magisk. 8a av 10 MVG klara och jag måste faktiskt säga att jag är stolt över mig själv. All slit och tid jag lagt ner och äntligen får jag min belöning.

 
Nu ska jag sova, med ett stort leende på läpparna och en varm känsla i bröstet.

Happy and sad. Lonely and mad.

Även fast att jag har världens bästa vänner så känner jag mig så bortglömd ibland. När jag känner så blir jag sur på mig själv för att jag själv inte alltid hinner med allt jag vill och borde.

Men just den känslan, att de man faktiskt anstränger sig för, de man kämpar för att få dem känna sig älskade, ibland glömmer att vara tacksamma eller ge tillbaks.

Jag är världens sämsta på att svara på sms eller ringa tillbaka, men när jag själv är med om det. Att jag får jaga mina vänner, blir jag tokig. Och även om det bara var en struntsak, gör mitt lilla huvud det till världens grej och jag inbillar mig själv att jag är obetydlig för den människan.

Det finns flera personer, som jag älskar med hela mitt hjärta, som jag känner älskar mig lite mindre. Och hur mycket jag anstränger mig, mättas aldrig den känslan. Som att den äter upp mig inifrån.

Born To Die

 
Skäms lite just nu, har tidigare uttalat mig om att jag inte förstod hypen med Lana del rey, men fy fan vad bra denna kvinna är. När man väl förstår hennes stil är det ju ovärderligt. Söndagsfavorit i kombination med mörk choklad. Texten är också fantastiskt. 
 
Don't make me sad, don't make me cry
Sometimes love is not enough and the road gets tough
I don't know why
Keep making me laugh,
Let's go get high
The road is long, we carry on
Try to have fun in the meantime

Come and take a walk on the wild side
Let me kiss you hard in the pouring rain
You like your girls insane
Choose your last words
This is the last time
Cause you and I, we were born to die.
 

That feeling. #itmusthavebeenlove

When you were my man.

 

Keep it loose keep it tight

Well relationships change,
Oh I think it's kinda strange,
How money makes a man grow.
Some people they claim,
If you get enough fame,
You'll live over the rainbow.
Over the rainbow..
 
 
I'm in love with a girl,
Who's in love with the world,
Though I can't help but follow.
Though I know some day,
She is bound to go away,
And stay over the rainbow.
Gotta learn how to let her go.
Over the rainbow.

Sometimes we forget who we got,
Who they are.
Oh, who they are not.
There is so much more in love,
Than black and white.
Keep it loose child,
Gotta keep it tight.

Catch me if you can.

Med The great gatsby hypen runt hörnan kände jag att jag var tvungen att bocka av en av Dicaprios gamla filmer och eftersom jag fått i uppgift att skriva ett regissörsporträtt så blev det catch me if you can. En sån sjukt bra film! Trots att den var stabila 2 timmar och 20 minuter så försvann man in i filmen och njöt av varje liten sekund. Så om ni inte sett den, GÖR DET!
 
Hursomheslt, tänkte jag inte skriva om mumsbiten Dicaprio utan om fantastiska Steven Spielberg. Vilken jäkla människa han är! Han har regisserat, skrivit manus till några av dagens bästa filmer.
Han har gjort Hajen, alla indiana jones filmer, ET, Jurassic park, schindler's list, saving private ryan bara för att nämna några.
 
Blir sjukt inspirerad av dessa typ av människor. Han har floppat med flera filmer, men kommer gång på gång med nya succéfilmer. Så himla coolt.

Nu ska jag sova med ett leende på läpparna. Godnatt.

Wonder why we bother with love when it never last.

Hon hade vaknat mitt i natten, på nått sätt kunde hon inte somna.
Rädd för att vakna och inse att allt bara var en dröm.
Eller rädd för att somna för att missa allt det bra, att missa varje detalj.
Hon stod i fönstret och såg hur solen gick upp och skapade en rosa färg på himlen.
Vinden blev varmare och smekte henne när den blåste in genom fönstret och fångade tag i gardinen och hennes hår.
Hon ville stanna kvar i det ögonblicket, bara pausa i just den stunden.
Rädd för att när solen lyft sig ända upp på himlen, när natten blev till dag, att det skulle vara helt annorlunda.
Som att de skulle förändras för att det var en ny dag.
För hade hon inte redan gjort det?
Igår hade hon stått på marken, stadigt och säkert. Hon skulle antagligen inte lagt märket till hur fåglarna kvittraded på morgonen, eller färgen på himlen.
Men nu, stod hon där och stirrade ut över havet med helt nya ögon.
Alla sinnen lekte i henne och hon var numera långt bort från marken.
Under natten hade hon tappat fotfäste och glömt all gravitation. 

Och hon visste att några timmar, när han vaknat och hon var tvungen att gå tillbaks till den hon förväntas vara, att det skulle vara annorlunda.
I morgonljuset stillades alla gårdagens intryck och hon fick tid för att samla tankarna.
Om bara några timmar skulle det vara annorlunda,
hon skulle behöva landa, fokusera på att få tillbaks fotfästet.
Han skulle vara borta snart, lika borta som natten hon långsamt tog farväl till.
Medan solen steg tog hon farväl av allt, natten och honom.
Det skulle inte bli svårt, det visste hon.
Hon kunde ändå det där med adjön, men hon gillade bara inte ideén på att det var han som skulle säga det.
Hon ville inte vara den som blev kvar medan han åkte vidare.

Så nu ville hon pausa, stanna kvar i ögonblicket och fånga alla intryck.
Alla de intryck som skulle göra att hon klarade att säga farväl och gå vidare.
Memorera de sakerna som skulle få henne att klara att stanna kvar medan han åkte vidare.
 

Butterflies


 

I'm not denying We're flying above it all .

Cause I'd die if I saw you, I'd die if I didn't see you there.

 
 
wherever I go, whatever I do
I wonder what I'm in my relationship to you
wherever you go, whatever you are
I'll watch your life play out in pictures from afar

wherever I go, whatever I do
I wonder what I'm in my relationship to you
wherever you go, whatever you are
I watch that pretty life play out in pictures from afar

What it takes to come alive.

Vilken vecka. Mamma fyllde år, jag och Maria hade världens bästa platser på one direction konserten, ut och dansa med vänner, träffa lite gamla vänner, ut och åka världens finaste båt i Stockholms fina skärgård med gamla och nya vänner. Äta supergod mat på favoritkrogen i Stockholm. Vidare till Norrtälje för att få samla tankarna och batterierna inför helg och jobb.

VILKEN VECKA! Livet är för bra ibland.

When it's over and it's gone, you almost wish that you could have all the bad stuff back so that you can have the good.

RSS 2.0