You know you can't give me what I need
And even though you mean so much to me I can't wait through everything.

Går inte alls att förklara hur fantastisk min studentdag var. Finns så många ord som passar in men ändå inte räcker. En dag fylld av ständiga dampfyllda glädjerus men även så mycket sorg. Studenten är en början på något och ett avslut av något annat, och att inse det när man kollar runt på människor man älskat och stundvis hatat i flera år är inte lätt. För så är det, man uppskattar alltid allt när det är slut. För fyy vilka bra år jag haft på Jensen norra, fantastiska vänner, minnen och en underbar vardag.

Såklart var det jobbigt att säga farväl till det, men tror alla håller med om att vi lämnade med flaggan på topp.

Dagen började med champagnefrukost hos Nike, hon hade fixat både bullar, champagne, och frallor. Så mysigt. Vi tog lite klassfoton och alla svepte champagne. Jag hade fått ett samtal från min coach dagen innan som berättat att jag skulle upp på scenen så jag vågade inte dricka något. Jobbigt det hade varit att vingla upp på scenen framför hela skolan.

Hursomhelst, väl på teatern höll rektorn sitt tal medan alla studenter satt och klappade och skrek i förväntan. Det tutades och dansades och man kände hur taket höll på flyga av. Vilken känsla.

När mitt namn ropades upp av rektorn satt jag och skakade. Helt sjukt. Fick pris för årets prestation och en motivering som gjorde mig svimfärdig. Priset var "det bästa och mest prestigefyllda på hela Jensen norra" och tack och lov att jag inte drack något på champagnefrukosten för när jag gick upp på scenen höll benen på att svika mig av chock. Spagettiben deluxe.

Resten av dagen gick fort, för fort. Mer champagne, lunch med klassen, utspring till världens finaste familj och vänner , flakåkning med mina locas Elin och Elin. Åka cab tillbaks till min mottagning och känna ölen torka in i håret. Väl hemma var det snabba puckar, duscha och fixa mig inför mottagningen. Känslan av att släkt och vänner droppade in, en efter en för att fira mig. Overkligt. Har aldrig känt mig så älskad och uppskattad. Kvällen skulle jag kunna skriva en bok om. Min pappa höll världshistoriens finaste tal, vilket jag aldrig kommer att glömma. Och hela kvällen var bara magisk. Allt tack vare min kära familj som hade fixat och trixat bara för min skull.

TUSEN tack alla som var med och fira, kommer aldrig glömma denna fantastiska dag.

Massa kärlek.

Igår var första jobbdagen på Hultsfred avklarad. Trots regn och rusk så hade jag superkul, mycket tack vare alla roliga människor. Jag och Stina kämpade i leran i flera timmar och minglade runt medan vi representerade favoritdrycken. Utan kanonsällskapet från henne hade jag nog varit ännu tröttare än vad jag var när jag kom hem. Däckade i sängen och vaknade av att jag trodde jag sovit i flera dygn. Fortfarande helt disig i huvudet.

Nu mot dag två, då allt det roliga börjar. Utmaningar och lite roligare artister.
Hörs imorgon! Kram

Precis haft ett möte ang två event jag förhoppningsvis kommer göra i sommar. Hoppas verkligen dom vill ha mig, tror det hade varit jätteroligt att testa nått nytt under sommaren.

Efter skola och möte mötte jag upp detta busfrö och fikade. Snackade lite skit och pratade om familj och framtid. Klassiskt kusinhäng alltså.

Nu är jag på g hem för att studera självständigt på de sista grejerna jag har kvar i skolan. Motivationen är borta för längesen, men måste få klart allt! Heja heja.

Hoppas alla får en fin dag i solen.

Även fast att jag har världens bästa vänner så känner jag mig så bortglömd ibland. När jag känner så blir jag sur på mig själv för att jag själv inte alltid hinner med allt jag vill och borde.

Men just den känslan, att de man faktiskt anstränger sig för, de man kämpar för att få dem känna sig älskade, ibland glömmer att vara tacksamma eller ge tillbaks.

Jag är världens sämsta på att svara på sms eller ringa tillbaka, men när jag själv är med om det. Att jag får jaga mina vänner, blir jag tokig. Och även om det bara var en struntsak, gör mitt lilla huvud det till världens grej och jag inbillar mig själv att jag är obetydlig för den människan.

Det finns flera personer, som jag älskar med hela mitt hjärta, som jag känner älskar mig lite mindre. Och hur mycket jag anstränger mig, mättas aldrig den känslan. Som att den äter upp mig inifrån.

Vilken vecka. Mamma fyllde år, jag och Maria hade världens bästa platser på one direction konserten, ut och dansa med vänner, träffa lite gamla vänner, ut och åka världens finaste båt i Stockholms fina skärgård med gamla och nya vänner. Äta supergod mat på favoritkrogen i Stockholm. Vidare till Norrtälje för att få samla tankarna och batterierna inför helg och jobb.

VILKEN VECKA! Livet är för bra ibland.