Mad but Magic.
Just wrong enough to make it feel right.
Förlåt att jag försvunnit lite från jordens ände de senaste dagarna men haft full rulle som aldrig förr.
Längtar tills att berätta om allt kul jag har varit med om / kommer att vara med om eftersom det är massa roddning inför hösten som tar mestadels av min tid.
Lovar att komma med ett inlägg så snart jag får tid att ge er en uppdatering som ni är värda.
Tusen tack för kommentaren med frågan vad jag ska göra i höst, den kommer svaras på med glädje!
Ha en fin måndag så hörs vi snart.
KRAM
.
LDR.
At night I fell asleep with visions of myself, dancing and laughing and crying with them.
Three years down the line of being on an endless world tour, and my memories of them were the only things that sustained me, and my only real happy times.
I was a singer - not a very popular one,
I once had dreams of becoming a beautiful poet, but upon an unfortunate series of events saw those dreams dashed and divided like a million stars in the night sky that I wished on over and over again, sparkling and broken.
But I didn't really mind because I knew that it takes getting everything you ever wanted, and then losing it to know what true freedom is.
When the people I used to know found out what I had been doing, how I'd been living, they asked me why - but there's no use in talking to people who have home.
They have no idea what it's like to seek safety in other people - for home to be wherever you lay your head.
I was always an unusual girl.
My mother told me I had a chameleon soul, no moral compass pointing due north, no fixed personality; just an inner indecisiveness that was as wide and as wavering as the ocean...
And if I said I didn't plan for it to turn out this way I'd be lying...
Because I was born to be the other woman.
Who belonged to no one, who belonged to everyone.
Who had nothing, who wanted everything, with a fire for every experience and an obsession for freedom that terrified me to the point that I couldn't even talk about it, and pushed me to a nomadic point of madness that both dazzled and dizzied me.
I belonged to no one, I belonged to everyone.
Första lediga söndagen på säkert ett år, känns helt overkligt. Vaknade vid tio och åt frulle. Nyvakna, svullnade ögon som långsamt vaknade i en härlig kombination av egenplockade jordgubbar och kusmi tee.
Dagen har överlags varit det jag verkligen behövde, långfrulle, solning, bad, simning och god mat. Skönt att ha mamma och Kenny hemma, Måns har slutat deppa.
Tanken var att jag och mamma skulle cykla ingarö runt men hon ballade ur i sista sekund, fasen. Nu äter jag lite guuwdis istället, fasen gånger två.
Hoppas alla hade en fin dag i solen! Kram kram
"Those who seek beauty will find it."
Im tired of feeling like Im fucking crazy.
.
Bort från strålkastarna och blixtrarna som riktades mot henne.
Hon hade längtat så.
Att vara på något stort, ödsligt ställe som skulle få henne känna sig liten.
Nu stod hon där,
Medan hon vandrade på den änsliga vägen kände hon sig ensam,
Men var det så att hon flydde från de människor som var fel? De människorna som hade behov på henne som hon varken kunde eller ville leva upp till.
Hon hade varit arg på sig själv så många gånger.
För att hon sårade människor, för att hon inte levde upp till deras förväntningar.
Hon hade upplevt hur deras obesvarade kärlek nästan kvävde henne och hur hennes dåliga samvete lämnade henne sömlös på nätterna. Hur ett par armar som skulle kännas beskyddande och varma runt henne fick det att kännas som att hon saknade luft i hela bröstet.
Men den gråa vägen som hon nu vandrade på var inte det hon sökte efter.
För hon insåg att hon hade känt sig ensam förut. Den där oönskade känslan som smög sig upp när hon minst anade det. Som när hon såg folkmassans händer utsträckta mot sig, när hon var i centrum av tusentals människor men ändå helt själv. När leendet spreds sig i hela hennes ansikte men aldrig nådde hennes ögon.
Hon längtade inte bort till att få vara ostörd, ensam eller obetydlig.
Hon längtade nog bara bort till någon som såg henne på rätt sätt, utan att kväva henne eller förvänta sig något av henne som hon inte var.
Någon som fick henne att känna sig mindre ensam.
Någon som älskade henne istället för att avguda henne.
För visst var det skillnad på att stirra blint på någon, och faktsikt se en människa.
But none like you, you shine so bright.
Lediga dagar.
Igår jobbade jag 8 timmar på hollpan. Vid stängning var jag dödstrött men hade haft en fantastiskt bra dag. Mycket berodde nog på sömnbrist, övertrötthet och första kaffen på 1 år men hade så mycket energi. Träffade massa trevliga kunder och hela jobbdagen bara flög förbi. Väl hemma mös jag med mamma och Kenny, sen somnade jag till några avsnitt av how I met your mother. Så bra serie!
Idag är jag ledig så njuter av det fina vädret på bryggan, läser lite inredningstidningar och drömmer mig bort tills när jag ska inreda mitt första hus / lägenhet. Kommer bli så kul. Skiter sig journalistik/ media karriären ska jag fasen jobba med inredning!
Nu ska jag hänga med brorsan och hans kompisar, Sen ser vi vad kvällen tar mig. Puss på er!
.
Och det gjorde ont bara av att tänka på det,
And you can play all your games. Play me up and down, I don't mind.
Så mycket kärlek och känsla till deras fantastiska låtar. De blir liksom aldrig dåliga. Så tänkte att jag delar med mig med lite inspiration såhär på kvällskvisten. Inspiration till allt det innebär att vara ung, att känna allt och inget. Magiskt.
Fina ord kommer bara från fina människor.
Elin, du som skrev den fina kommentaren gör mig verkligen så glad! Blir uppriktigt så lättad när jag får så snälla kommentarer, känns ibland så konstigt att blogga om en sån stor del av en själv och så vet man inte vem det är som läser eller vad de egentligen tycker. Maria, min lillebrors flickvän berättade att hon smygläste min blogg när Fabbe och hon började träffas och blev livrädd för mig. Jag verkade läskig och dryg tyckte hon, idag är vi jättebra kompisar. Så superskönt att veta att jag inte uppfattas så för någon i alla fall, haha!
Men min mail är [email protected] om du vill ha kontakt. Så får vi se till att vi är på samma klubb när du är i London nästa gång! Massa kramar.
Det kommer aldrig vara över för mig.
.
Hon vet inte vad som är värst. Bilden eller texten. Kombinationen var svårslagen dock. Riktade sig direkt mot hennes hjärta som skickar iväg en kall smärta i hela bröstet.
Hon blundar, i hopp om det hon precis läst ska försvinna från hennes näthinna. Men det är kvar. Allt stannar klar och hon börjar ta in det allt mer och mer.
Hon känner sig så dum som reagerar som hon gör, och skäms när hon inser att hon faktiskt hoppats på så mycket mer. Hoppats på nått som aldrig kunde hända. Han ligger med andra nu. Boom. Där hade hon sagt det högt för sig själv.
Smärtan av orden fick henne att vilja gråta, men sen avdomnade den impulsen. Hon stängde av, ville inte känna. Förminskade det och tänkte inte tänka på det mer. Ville inte han vara med henne ville inte hon vara med han. Tänkte inte han på henne skulle inte hon tänka på han.
Smärtan försvann, och hon kände sig stark. Även om hon bara lurat sig själv för en stund.
It was all I could ever get.
Bråvalla festival.
Detta blir tyvärr inget längre inlägg även om jag verkligen är skrivsugen. Livat mig själv att sova innan klockan 12 och känner jag mig själv rätt så borde jag lägga ner telefonen nu.
Men först ska jag berätta snabbt om bråvalla. Vilken grej! Åkte dit med Redbull gänget vilket var några gamla ansikten och några nya. Jag delade rum med Vanessa och vi bodde på jättefina hotell president i Norrköping. Vi jobbade första dagen på torsdagen 11-21och trots en lång dag var humöret på topp hela tiden. Till skillnad från Hultsfred var stämningen på bråvalla och campingen överdrivet bra, alla var trevliga och mer mogna än besökarna på Hultsfredsfestivalen. Första dagen jobbade jag i bröllopsklänning då det var en av utmaningarna vi ville få folk att göra i och med att vi var challenge masters för Redbull. Väl hemma på hotellet igen somnade jag efter en god pizza och lite kakor. Drömde om alla frierier jag var med om och vaknade med ett leende.
På fredagen började min röst försvinna och efter vårt pass gick hela gänget för att se Frank ocean, så jäkla bra! Fantastisk röst och konsert. Efter det gick vi ut och drack vin på "vippen" dvs några artister men mest personal och de som köpt vip biljetter till festivalen. Lite lullig somnade jag gott och vaknade på lördagen med att rösten var totalt borta. Iväg och jobba stum i 6 timmar, kollade ron popes konsert som var lika magisk som förra året. Hem , byta om och iväg på middag på ett jättetrevligt ställe med Jenny, Bella och gabbi. Tjejsnack och vin. Tillbaks till festivalen för att se Avicii. Döbra drag och världens bästa avslut på en grym jobbhelg. Dansade som en galning och blandade tee med vitt vin för att "mjuka upp halsen". Himla gott.
Söndagen var hemsk, alla däckade i bilen hem till Stockholm och spenderade resten av dagen i sängen. Utan att kunna säga ett ord till min fina mamma som jag saknat när jag varit borta. Typiskt.
Nu börjar halsen kännas lite bättre och hoppas jag får tillbaks rösten snart.
Här kommer i alla fall en bildbomb. För en bild säger väl mer än tusen ord? Passande nu när jag inte kan prata. PUSS
